Landsbygden kräver enkla lösningar

När jag som 15-åring bilade till Dorotea i Västerbotten såg jag den längsta kö jag någonsin sett – till en bokbuss!

Två biff Rydberg och ett flak öl, tack! Att ta med.

Två biff Rydberg och ett flak öl, tack! Att ta med.

Foto: Jonny Vikström

Krönika2020-12-18 05:30
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Synen har etsat sig fast i mitt minne. Människor i alla åldrar, flera såg vid en okulär besiktning knappt läskunniga ut. Likväl stod de där och såg barnsligt förväntansfulla ut. Nyfikenheten tog över och jag närmade mig bokbussen. Utöver att låna ut böcker tjänstgjorde fordonet som utlämningsställe för Systembolaget!

Tillgången till alkohol, som jämte tobak och vapen är en markör för frihet, har blivit en landsbygdsfråga. Lite tillspetsat odlar vi på landet vår egen potatis, skjuter vår egen mat och har en egen vattenbrunn. Vi försöker lösa det mesta lokalt, men när det kommer till vilka rusdrycker vi önskar är det stopp. Då blir vi förvisade att åka till systembolaget långt bort i staden. Varför i hela friden ska jag behöva åka fyra mil extra med bil eller lägga tre timmar på en lösning med buss för att köpa snaps? 

Statens monopol håller på att vittra sönder. Det går mot längre öppettider, större utbud, lägre åldersgräns, fler butiker och ett utökat nätverk av utlämningsställen. Vi kan till exempel både tanka och hämta ut den förbeställda spriten på den lokala macken. 

Men så länge vi har statligt monopol på rusdrycksförsäljning borde det vara en statlig angelägenhet att ge samma service på landet som i staden. Och det går att lösa. Det finns ungefär 14 000 restauranger runt om i landet med stadigvarande serveringstillstånd av alkoholhaltiga drycker. Detta kan jämföras med de cirka 450 systembolag som finns i städerna. 

Tillåt restaurangerna att komplettera systembolagets försäljning. Gör det möjligt att köpa hem en platta öl eller en flaska gin på byns restaurang. Det skulle signalera till oss på landet att vårt sätt att leva också är viktigt. 

Eftersom systembolagets uppgift nummer ett verkar vara att årligen tömma folks plånbok på i storleksordningen 15 miljarder kronor och uppgift nummer två verkar vara att påminna oss om vem som bestämmer ser jag ingen motstridighet med nya försäljningsställen på landet. 

Jag kan leva med att samhällsresurserna minskar med avståndet från staden. För jag vet samtidigt att många problem minskar med avståndet från staden. Men jag tycker att en del saker borde man lite pragmatiskt kunna ändra på. 

Möjligen är detta inte världens viktigaste fråga men den blir en symbol för att vi på landet betyder något. Låt oss som bor på landet slippa den förnedrande extra resan till stadens Systembolag eller den långa kön till bokbussen.

Rickard Axdorff är fristående miljödebattör.