Det skedde en rejäl förnyelse bland de 748 ledamöterna i Europaparlamentet i samband med vårens val. 60 procent av samtliga ledamöterna är nya. Bland de svenska ledamöterna är hela 16 av 20 nyvalda.
Noterbart är också att kvinnorna är på stark frammarsch i Europapolitiken. Sedan det första valet till Europaparlamentet 1979 har det skett en kraftig tillväxt av andelen kvinnor.
Under mandatperioden 1979-1984 var andelen kvinnor bara 16,3 procent. Under perioden 2019-2024 uppgår andelen till 40,6 procent.
Det är dock stora skillnader mellan EU:s 28 medlemsländer. Sverige och Finland har starkast kvinnlig representation med 55 procent respektive 53,8 procent.
Sämst i EU-klassen är Slovakien med bara 15,4 procent kvinnliga ledamöter och Cypern som representeras av exakt noll kvinnor i Europaparlamentet.
En av de nya kvinnliga ledamöterna är Evin Incir från Uppsala, som tidigare jobbade som biträdande internationell sekreterare på det socialdemokratiska partihögkvarteret i Stockholm. Hon har tagit plats som ledamot i parlamentets utskott för mänskliga fri- och rättigheter samt som suppleant i utvecklingsutskottet.
När jag träffar henne och övriga svenska S-ledamöter i Bryssel får jag lära mig ett nytt ord – konditionalitetsprincipen. Det handlar om villkoren och förutsättningarna för att få del av EU:s stöd för social och regional utveckling.
Enkelt uttryckt innebär principen att EU-länder som inte står upp för unionens grundläggande idéer, inte heller ska ha tillgång till lika mycket stöd från EU:s fonder som de har idag.
"EU måste sätta ned fötterna när det gäller det som sker i länder som Polen och Ungern", anser Evin Incir.
Incir och S-gruppen kan räkna med uppbackning från nederländaren Frans Timmermans, som tillträdde som vice ordförande i EU-kommissionen 1 december. Det har länge varit en hjärtefråga för Timmermans att skärpa kraven.
"Om vi inte har en gemensam förståelse om att respektera lagar och fördrag kommer vi åter att sätta medlemsländer mot medlemsländer och folk mot folk i Europa. EU:s grundstomme hotas om vi inte skyddar rättsstatligheten", sa Timmermans vid en utfrågning hos Europaparlamentets rättighetsutskott 5 september i år.
Vidare framhöll han att det folkliga stödet för EU:s sammanhållningspolitik riskerar att undermineras.
"Hur länge tror ni att europeiska medborgare kommer att tillåta att deras skattepengar överförs till andra länder där skattebetalarnas pengar används för att underminera demokrati och rättsstatens principer? Förr eller senare kommer invånarna säga att nu räcker det", underströk Timmermans.
Det är en rimlig hållning. Ungerns premiärminister Viktor Orbáns hyllande av auktoritära regimer i Kina och Turkiet och hans idéer om att skapa en "Illiberal demokrati" rimmar illa med EU:s syn på demokrati, rättssamhälle och mänskliga rättigheter.
Det är en politik som går stick i stäv med de värderingar som är själva kärnan i EU-samarbetet och med de utfästelser som Ungern gjorde när landet blev EU-medlem.
När Ungern ansökte om medlemskap i EU framhöll landet att det i tusen år stått i nära kontakt med västliga kulturer och värden. Därför sågs en anslutning till EU som en historisk nödvändighet.
Efter förhandlingar blev landet fullvärdig EU-medlem 1 maj 2004. Sedan dess har det haft stor glädje av både EU:s inre marknad och EU:s fonder. Under 2017 uppgick var EU-bidragen till Ungern mer än fyra miljarder euro.
Mot den bakgrunden är det inte mer än rätt att EU ställer krav på landet att respektera EU:s grundläggande värderingar för att få del av den inre marknaden och EU-fonderna.