Kanske känner du inte igen beskrivningen. Sverige som land utmärks ju av högst modernistiska ideal, och det offentliga samtalet präglas till stor del av radikala uppfattningar, inte minst vad gäller kön och sexualitet. Exempelvis förväntas vi numera tycka att polyamori – att ha flera kärleksförbindelser samtidigt – är ett livstilsval som alla andra och att könstillhörighet är någonting var och en väljer själv, inte någonting man föds med.
I en rad viktiga samhälls- och värderingsfrågor har dock åsikterna förskjutits i konservativ riktning, men det har skett så gradvis att det knappast märkts. Hela åsiktsfältet har förflyttats, vilket gör det lätt att missa hur stor förflyttningen faktiskt är.
Vid kungens senaste födelsedag framkom exempelvis ett starkt stöd för monarkin, inte bara bland folk i allmänhet där kungahuset är populärt sedan länge, utan också bland inflytelserika opinionsbildare. Expressens liberala ledarsida bytte uttryckligen linje från principiell republikanism till ett slags pragmatiskt stöd för monarkin, med motiveringen att den visat sig fungera bra i vårt land och vår tid. En klassiskt konservativ maxim: laga det inte om det inte är trasigt.
Här är en rad andra skamlöst konservativa uppfattningar som numera är ganska okontroversiella:
Sverige behöver en stark försvarsmakt. Nationell gemenskap är positivt. Det behövs ideella insatser för utsatta grupper – alltså det som fram till nyligen med visst förakt kallades välgörenhet och ansågs höra hemma på historiens skräphög. Fängelsestraff är ett meningsfullt sätt att bekämpa brott. Rättsväsendet ska bygga på vad som är rätt och fel, oavsett vad majoriteten anser för stunden. Det finns inte bara rätt och fel utan även sant och falskt.
Kanske har en del glömt det, men för inte så länge sedan var den påbjudna uppfattningen i bildade kretsar att det mesta är relativt, både vad gäller moral och sanningsanspråk.
I den andan är läsaren välkommen att kritiskt pröva påståendena i denna krönika. Man kan till exempel fråga sig hur väl de stämmer överens med olika opinions- och attitydundersökningar. Själv funderar jag vidare på denna gåta: hur hänger den konservativa åsiktsförskjutningen samman med den fortsatta radikaliseringen i frågor om kön och sexualitet som jag nämnde inledningsvis?
Charlotta Levay är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet.