Vid ett tal i London nyligen gjorde Kerry den ganska drastiska jämförelsen med hur Churchill och Roosevelt trots allt de visste om Sovjetunionen valde att samarbeta med Stalin för att rädda världen från kaos. Klimatfrågan, var tankegången, är vår tids stora hot mot världsordningen och kräver samma förmåga att inse realiteter och prioritera.
Bakom denna tankegång ligger, som Kerry framställde det, en rent matematisk analys. Ska ansträngningarna för att hålla nere temperaturökningen till 1,5 grad överhuvudtaget ha en chans att lyckas, krävs att även Kina deltar.
Frågan uppstår då hur det nödvändiga samarbetet kan uppstå. Vilka kompromisser krävs? Innebär klimatfrågans prioritet att andra frågor, exempelvis förbrytelser mot mänskliga rättigheter i Kina, måste tonas ner?
Det finns företrädare för denna åsikt. I ett brev till president Biden och kongressens ledamöter skrev ett stort antal amerikanska miljöorganisationer i början av juli att ”den eskalerande, partiöverskridande antikinesiska retoriken både i kongressen och i Vita huset skadar de diplomatiska och politiska relationer som krävs för att gå framåt modigt och i samverkan”. För att avvärja klimatkrisen ”måste vi växla från konkurrens till samarbete”.
Administrationens eget svar har snarare varit att klimatfrågan kan och ska isoleras från alla andra frågor, som stölder av uppfinningar och aggressivt agerande i Sydkinesiska havet.
Men hur trovärdig en sådan uppdelning är tål att reflekteras över. I en artikel i tidskriften The Atlantic redan innan Biden hade tillträtt varnade experten Thomas Wright för att drömmen om en stor klimatöverenskommelse med Kina skulle leda till kompromisser på andra områden. Han såg framför sig hur ministrar skulle göra skarpa uttalanden om Kina som strax därefter undergrävdes av Kerrys samarbetssträvanden.
Kerry liksom många andra ser stora ekonomiska möjligheter i teknikutveckling – ett innovationssprång i paritet med den industriella revolutionen. Men det är ingen vågad gissning att just dessa möjligheter också skapar incitament för industrispionage, plagiat och handelshinder. Att Bidenadministrationen i juni förbjöd import av solceller från ett företag i Xinjiang på grund av misstänkt tvångsarbete illustrerar också hur svårt det är att isolera klimatpolitiken från politiken i övrigt.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol.sek. för KD i Region Kalmar län.