Det går inte att komma ifrån att vi befinner oss i en väldigt påfrestande tid. Och bara det som har hänt nyligen kommer att ge upphov till väldigt jobbiga samtal på praktiskt taget alla nivåer i samhället. Från köksbord till riksdag. Samtalsämnet är tyvärr givet: hur ska vi kunna leva tillsammans och ens bo sida vid sida med varandra när det är så här?
Den organiserade brottslighetens våldsamma härjningar är rent hjärtskärande. Vi är väldigt långt ifrån situationen som många stundtals rycker på axlarna åt. Det vill säga när kriminella dödar kriminella i tämligen avgränsade uppgörelser. I stället ser vi nu om och om igen hur anhöriga till personer som är eller har varit aktiva i den organiserade brottsligheten – och anhörigas anhöriga – blir mål för dödsskjutningar och bombdåd.
Psykologiskt är detta nog värre än att de unga förmågorna inte alltid mäktar med att bomba eller skjuta rätt adress. Det är ju inte direkt en hemlighet att den nya organiserade brottsligheten är en effekt av den stora invandringen och usla integrationen. Kort sagt, gängen består huvudsakligen av invandrare. Och den som är eller har varit ihop med en gängmedlem kan plötsligt bli måltavla i en blodig våldsspiral.
Givetvis får det effekter. Folk som tidigare inte skulle haft något att invända kan mycket väl tänkas börja ha både det ena och andra att säga när dottern berättar att de har börjat dejta Ali eller Muhammed. Det handlar inte om rasism utan om en osäkerhet och insikt att det inte är värt risken att få en bomb på farstukvisten om ett par år. För vem kan nu säga att den risken är noll?
Likaså lär terrordådet i Bryssel ha blivit en väckarklocka om att islamistisk terror faktiskt är ett riktigt hot även i Sverige. Det inträffade bara dagar efter att stora manifestationer hållits runtom i landet, om än framför allt i de södra delarna, där människor offentligt hurrade över att Hamas bränt familjer, mördat människor på måfå, dödat barn, ja till och med spädbarn, våldtagit och kidnappat såväl barn som gamla. Detta vidriga agerande som alla borde kunna avstånd från hyllades på svenska gator och torg.
Hur ska vi efter detta kunna gå tillbaka till att utan misstankar leva sida vid sida? När vi å ena sidan har vetskapen att det finns många här som hyllar, ja älskar, islamistisk terror, och å andra sidan insikten att islamistisk terror även riktas mot svenskar.
Inte för att jag har sett någon försöka lugna ned omgivningen genom att förklara att de bara är för viss islamistisk terror men att det vore absolut otänkbart att stödja annan. Men vem skulle i ärlighetens namn lugnas av en sådan utsaga? Det är rent löjeväckande att ens föreställa sig.
Likaså är det hart när omöjligt att föreställa att detta kommer att leda till någonting annat än det som kallas white flight, vit flykt. Det vill säga att etniska svenskar söker sig bort från områden med muslimska invandrare – i ännu högre grad än i dag. Återigen är det inte en fråga om ökad rasism utan helt enkelt en riskkalkyl. Alla vet förstås att detta inte gäller alla muslimer, eller ens någonstans i närheten av de flesta. Men vad spelar det för roll när man inte kan avgöra i förhand vilka som är farliga och vilka som inte är det? Få, om ens några, lär vara villiga att göra den sortens politiskt manifesterande val om man upplever att det på allvar kan påverka den egna familjens säkerhet.
Det kan inte råda någon tvekan om att personerna som var ute och firade massakrerna i Israel inte är en del av majoritetssamhället, eller att de saknar avsikt att bli en del av det. Stora resurser bör läggas på att identifiera och utvisa eventuella deltagare som saknar svenskt medborgarskap. Av säkerhetsskäl, för dessa människor har precis erkänt offentligt att de utgör ett hot.
Men merparten av deltagarna är sannolikt svenska medborgare och kan inte hanteras på det viset. Även om det är viktigt löser det inte det större problemet. Och det problemet är att vi med stor sannolikhet är på väg in i en tid av växande misstankar mellan etniska svenskar och invandrare.
Även om det i grunden inte finns något irrationellt i agerandet är det svårt att se att detta kommer att leda till annat än ökade problem. I synnerhet för alla de invandrare som inte har något med extremism eller organiserad brottslighet att göra.
Det är en jobbig tid nu, men vi ser tyvärr ut att vara på väg in i en ännu värre.