Det finns en föreställning om att den här typen av organisationer i dag är ett hot mot vår demokrati. Men ett misstag är att anta att en organisations synlighet eller uppmärksamhet kan likställas med dess styrka. Det saknas anledning att tro att till exempel Nordiska motståndsrörelsen, NMR, över huvud taget är i närheten att inom överskådlig framtid kunna påverka våra demokratiska beslutsprocesser i våra beslutande församlingar, och därmed kunna hota demokratin genom att avskaffa den. I riksdagsvalet 2018 fick partiet 2 106 röster, vilket är 0,03 procent.
Förekomsten av åsikter om att demokratin är ett förkastligt styrelseskick i sig kan utgöra ett visst hot mot det demokratiska styrelseskicket. Om den uppfattningen vinner mark förlorar också demokratin en del av sin legitimitet, men det ligger på alla oss andra att se till att så inte sker. Det går inte att lösa med förbud.
Det ligger snarare närmare till hands att anta att organisationer vars identitet till stor del bygger på idén om motstånd mot staten och etablissemanget inte över huvud taget kommer påverkas av ett organisationsförbud. Det kan tvärtom bli direkt kontraproduktivt. Människor med till exempel nazistiska sympatier lär inte sluta organisera sig för att det blir förbjudet. Det lär ske ändå, men i hemlighet. Och så fort det sker får också samhället sämre insyn i vad som försiggår, vilket riskerar att leda till att det blir svårare att lagföra personer för kriminella handlingar.
För inte sällan begår personer med anknytning till den här typen av organisationer olika typer av brott. Naturligtvis sprider det obehag och rädsla. Det kan i sin tur hindra personer från att yttra sina åsikter, en form av självcensur riskerar att uppstå.
Men frågan är om rädsla och obehag i sig, som framkallas av omgivningen, är ett tillräckligt starkt skäl för att förbjuda det. Det finns mycket i vår omgivning som framkallar samma känslor, som i så fall också bör förbjudas.
Åsiktsyttringar är nära förknippat med risken för obehag och negativa reaktioner från omgivningen. Det är ett bärande skäl till att vi har yttrandefrihet, även om det främst är ett skydd för negativa reaktioner från statens sida gentemot den enskilda. Samma resonemang går dock att tillämpa på relationen människor emellan, men med skillnaden att staten har till uppgift att skydda den enskilda från brottsliga angrepp från andra, alldeles oavsett skälen till dessa.
Om brottsbekämpande myndigheter inte når sitt mål att skydda människor så alla kan utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter, är svaret att se till att det målet uppfylls. Personer med extrema åsikter som inte drar sig från att nyttja våld, kommer inte upphöra med det för att deras förening förbjuds.
Den tyska juristen och statsvetaren Karl Loewenstein myntade begreppet ”militant democracy” på 1930-talet efter att han sett hur nazisterna i Tyskland kommit till makten genom demokratiska val.
Begreppet innebär att ett demokratiskt styrelseskick aktivt använder förebyggande åtgärder genom att inskränka fri- och rättigheter mot dem som försöker använda demokratiska medel för att senare störta demokratin.
Tyskland har en sådan militant demokrati. Ett politiskt parti som agerar antidemokratiskt kan förbjudas, vilket leder till att det upplöses och mandaten i politiska församlingar förloras.
Men till skillnad mot vad som diskuteras i här Sverige är det inte ett generellt förbud. Det måste vara ett faktiskt hot för att det ska vara möjligt att upplösa en organisation. Med andra ord: det måste finnas en tillräcklig fara för den demokratiska ordningen.
Den uppenbara risken med symbolisk lagstiftning är att den sällan är effektiv eller uppfyller förväntningar. Diskussionen bör handla mer om detta, hur vi hanterar faktiska hot, om vi på riktigt vill säkra den liberala demokratin. För faktiska hot kan uppstå och NMR skulle kunna bli det på sikt.
Det är inte ovanligt att ha en övertro på juridiken och dess roll. Ett generellt förbud riskerar i realiteten vara verkningslöst och i värsta fall motarbeta dess syfte. Det är en dålig lösning på ett problem som i grund och botten kräver kloka människors åsiktsyttringar som motvikt. En grogrund för avskyvärda åsikter är att dessa inte kan bemötas och skärskådas i det offentliga. Ett förbud kommer göra just detta mycket svårare.
Vi kan inte låta oss falla tillbaka på enkla skenlösningar.