Demokraternas presidentkandidat Kamala Harris bedöms av många ha vunnit den direktsända debatten. Hennes ledning i opinionen är dock för liten för att hon ska kunna ta ut något i förskott.
Harris uppförde sig statsmannamässigt, var lugn och uppenbart väl förberedd. Trump var nästan mer trumpsk än vanligt. Han gjorde ideliga personpåhopp och anförde bisarra och uppenbarligen osanna exempel i sin argumentation.
Hade debatten skett i Europa eller Sverige hade valkampen kanske nästan varit över efter att den ene kandidaten uppfört sig så. Men USA är som bekant inte Europa och än mindre Sverige. Och ibland kan en politisk situation vara mer komplicerad än den framstår för en utomstående.
Det blir intressant att se om debatten ändrar opinionsläget. För dagarna innan debatten ägde rum var ställningen mycket jämn mellan de båda kandidaterna. I USA är det flera opinionsinstitut och mediehus som mäter väljarnas sympatier. Men mätningarna har varit relativt lika i att de gett Harris ett litet försprång över Trump. Hon ska ha stöd av ungefär 48 procent av de tillfrågade, mot 46 procent för Trump.
Problemet för Harris är att den lilla skillnaden är på tok för liten. Det republikanska partiet brukar nämligen undervärderas i opinionsundersökningar och komma ut starkare i själva valet. Som exempel bedömdes Joe Biden i förra valet ha ett försprång framför Trump på runt 8 procent. I själv valet blev skillnaden bara runt 4 procent.
År 2016 när Trump vann var siffrorna ännu mer missvisande. Det fanns undersökningar på valdagen som tydde på att Hillary Clinton skulle vinna med över 10 procentenheter. Många i Sverige minns nog hur de vaknade upp nästa morgon och chockades över att Trump hade vunnit.
Undervärderingen av Republikanerna handlar om att deras väljare är mindre benägna än Demokraternas att berätta vad de verkligen röstar på. Republikanska väljare känner mindre förtroende för medier och för vad de uppfattar som etablissemang, till exempel opinionsinstitut. Dessutom är de sociala och kanske karriärmässiga riskerna med att komma ut som Trumpväljare stora.
Samma fenomen finns för övrigt i Storbritannien där det konservativa Torypartiet ofta legat lägre i mätningar än i det verkliga valet. Och i Sverige, där opinionsmätningar länge hade svårt att förutspå Sverigedemokraternas framgångar.
Republikanernas presidentkandidat Donald Trump struntar blankt i att försöka övertyga nya väljare utan inriktar sig helt på att mobilisera sina befintliga supportrar. Om det räcker för att vinna valet är dock långt ifrån självklart.
För Kamala Harris betyder osäkerhetsfaktorn att hon behöver ha betydligt större försprång framför Trump om hon ska kunna vara säker på att vinna den 5 november.
I övrigt kunde man i debatten se hur de två kandidaterna riktade sig till olika väljargrupper. Kamala Harris är ute efter stödet från mittenväljare. Hon väljer att tona det ideologiska och hon distanserar sig från tidigare ställningstaganden som uppfattas som radikala eller alltför vänster, i en amerikansk kontext.
Trump däremot riktar sig till sina egna kärnväljare och försöker mobilisera dem att verkligen gå och rösta. Strategin kan betala sig i det amerikanska valsystemet där det gäller att vinna vissa nyckeldelstater.
Klart är att årets presidentval kommer att bli en nagelbitare.
Mathias Bred är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.