Atombomberna förändrade historien. Det är inte utan anledning att tre generationer amerikaner har haft svåra samvetskval över att civila förångades av eldklotet eller dog av det radioaktiva nedfallet. Vad som dock är märkligt är att Japan ofta utmålar sig som ett historiskt offer.
I Stilla havet började andra världskriget då det japanska imperiet invaderade Manchuriet redan 1931. Runt 26 miljoner civila bedöms ha dödats av Japan och landets syn på egna soldater, civila och krigsfångar var allt annat än human.
Tillfångatagna kineser användes i experiment som hade gjort nazistiske dödsängeln Joseph Mengele avundsjuk. Exempelvis vet vi i dag vad som händer med människokroppen när den utsätts för lågt tryck eller extrema temperaturväxlingar eftersom fångar både stängdes in i vakuumkammare tills ögonen trillade ut och fick skållhett vatten hällda över sina förfrusna lemmar.
USA anslöt först till kriget efter attacken mot Pearl Harbor 1941. Trots frekventa bombräder mot bland annat Tokyo och Osaka kapitulerade inte Japan. Amerikanerna stod inför ett dilemma. Att invadera det japanska fastlandet skulle enligt bedömningarna kosta upp till en miljon amerikanska förluster och minst lika många japanska. Atombomberna framstod som det humana alternativet.
Efter att USA släppt den första atombomben inväntade de kapitulationen. Den kom inte. Det krävdes ytterligare att en stad jämnades med marken innan kejsaren beordrade sina trupper att lägga ner vapnen. Totalt fick 200 000 civila japaner sätta livet till för att deras ledare inte insåg att nederlaget var oundvikligt.
Hiroshima och Nagasaki är hittills de enda gångerna kärnvapen används i krig. Och med rätta sörjer både dagens och dåtidens japaner de civila som dog. Förhållandet till de egna krigsbrotten är mer problematiskt.
Till BBC har det vittnats om att landets krigsbrott knappt nämns under skolgången. Den tidigare premiärminister Shinzo Abe besökte dessutom bara dagar efter hans avgång en kontroversiellt helgedom som hyllar japanska krigsbrottslingar. Att Angela Merkel skulle göra något liknande vore otänkbart.
Japan är förstås ett helt annat land nu än det var då. Och ingen tror att landet skulle upprepa sitt beteende nu. Men landet står inför en nödvändig militarisering på grund av hotet från Kina. Och reaktionerna på filmen visar att Japan fortfarande har en lång väg kvar tills de har gjort upp med sin historia.
Insikten om att ens förfäder förgripit sig på stora delar av Asien är förstås svårsmält. Det är dock något som måste göras. För offrens skull, för sin egen skull. Och för att inte behöva ha några skygglappar när man åter rustar upp sin militär.
Elias Nilsson är student och går SNB:s Skribentskola.