Diskrimineringsombudsmannen, DO, har inlett en utredning av ett bageri i Stockholm som inte ville ta emot en beställning på en samkönad bröllopstårta med hänvisning till sin tro (Sveriges Radio 20/7). Att det handlar om en specialbeställning är viktigt för att kunna värdera händelsen. Av vad som framgår av rapporteringen var det alltså inte så att ett homosexuellt par nekades att köpa en tårta på grund av sin läggning, utan att bageriet inte ville åta sig att tillverka en tårta som pryddes av ett kvinnligt brudpar.
Det finns de som menar att det bör vara tillåtet för företag att diskriminera hur mycket de vill, alltså till och med neka kunder med en viss hudfärg, utifrån tanken att marknaden snart kommer att straffa näringsidkaren. Jag har emellertid svårt att få ihop den libertarianska utopin med min bild av ett gott samhälle. Bara tanken på att vissa grupper inte skulle kunna handla mat, hyra en bostad eller göra bankaffärer är för mig förfärlig.
Det är således rimligt att ha lagar mot diskriminering. Men samtidigt som många förmodligen tolkar situationen med bröllopstårtan utifrån en föreställning om att homosexuella är i större behov av skydd än religiösa, är det värt att notera att både sexuell läggning och trosuppfattning definieras som diskrimineringsgrunder. I privatlivet får vi diskriminera tämligen obehindrat. Önskar vi bara umgås med personer som har samma sexuella läggning eller samma religion som vi själva, får vi göra det. Ett sådant beslut gör livet väldigt fattigt, men endast en totalitär stat kan hindra sina medborgare från att göra den typen av val.
Även en näringsidkare behöver dock ha ett utrymme att följa sin inre kompass, inte minst därför att gränsen mellan arbete och fritid ofta är så suddig för en småföretagare. Som sångare måste jag ha rätt att avböja ett sånguppdrag, exempelvis hos en församling vars teologi jag inte uppskattar. En fotograf som brinner för klimatfrågan ska kunna säga nej när ett oljebolag vill få styrelsen porträtterad. Och en konditor bör kunna avstå från att leverera en specialbeställd tårta. Alternativet vore en form av arbetstvång.
Tolerans innebär som bekant inte att vi måste gilla allt som andra gör eller tycker, utan om att vi kan hitta sätt att samexistera. Vi får således inte använda lagboken som ett verktyg för att bestraffa varje övertygelse som majoriteten anser vara osympatisk eller otidsenlig.