Vänsterledaren Jonas Sjöstedt gjorde sin sista partiledardebatt. Givet de många och ovärdiga påhoppen från främst Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) undrar man hur han stod ut.
Frågan om en nära förestående regeringskris löste sig genom att alla inblandade parter i praktiken visade sitt ointresse av detta. Kristdemokraternas Ebba Busch viftade med en lista med underskrifter från alla partiets 22 riksdagsledamöter och önskade sig att något annat parti skulle ansluta sig för att då få till stånd en misstroendeomröstning. Det ekade tyst i studion.
Inte ens Sverigedemokraterna känner för att dra igång en process man vet ärr dömd att misslyckas. Partiledare Jimmie Åkesson sa visserligen att det nog var låga odds på att han skulle få rösta ned regeringen med Vänsterpartiet, och även om det skulle förklara ett och annat i historien var det uppenbart att han menade höga odds – låg sannolikhet.
För Jonas Sjöstedt (V) blev kvällen nog en besvikelse. V har tjänat på att vifta med misstroendehotet mot regeringen, och Sjöstedt kom till studion med ett ultimatum till statsministern i näven: Lova att inte genomföra las-utredningens förslag, annars blir det en misstroendeomröstning. Löfven svarade mestadels med förolämpningar mot Sjöstedt samt att han inte ville föregripa parternas fortsatta förhandlingar. När den övriga oppositionen i stället riktade strålkastarljuset mot Sjöstedt backade han och ville ge regeringen några veckor till. Därmed lär han hinna avgå innan det händer något ytterligare i den här historien. Hans efterträdare framstår också som mindre villig att fälla Löfvens regering.
Därmed står vägen klar för Löfven att vägra att lägga fram utredningens förslag. Det skulle rädda relationen till LO som annars riskerar att åsamkas irreparabel skada. Även om han då tolkar praxis snävt och tvingar sig själv att ombilda regeringen lär han kunna åtnjuta stöd av såväl V som Centerpartiet.
Det stod nämligen också klart under debatten att Annie Lööf (C) inte längre betraktar sig som en del av det borgerliga blocket, utan hon verkar snarare betrakta januaripartierna som ett nytt block i svensk politik. Hon gick till hård attack mot M och KD och kallade dem bland annat "gänget" som vill stoppa en skattesänkning.
Lööf gick tillsammans med Löfven även hårt åt Sjöstedt för att han gör vad han alltid har sagt att han ska göra: försöka fälla regeringen om den ger sig på arbetsrätten. Också språkröret Per Bolund (MP) som kan vara tämligen civiliserad ägnade sig främst åt att tala illa om andra partier.
Till skillnad från Lööf gav dock Liberalernas Nyamko Sabuni tydligt uttryck för att längta tillbaka till borgerligheten. Hennes duell med Ebba Busch om äldreomsorgen var kvällens värdigaste och byggde på respekt som både gavs och togs emot från båda håll. Busch uppmanade till och med Sabuni att göra det enda rätta och komma hem igen. Något den senare hade påtagligt svårt att hantera.
Ulf Kristersson (M) kämpar träget på som den vuxne i rummet.
Moderaternas Ulf Kristersson håller hårt i sin tes att väljarna uppskattar lugnt ansvarstagande. Han gick inte till onödiga attacker, tvärtom poängterade han för Bolund att MP och regeringen gör flera bra saker som M vill göra mer av men förklarade också varför partiet inte vill följa efter på andra håll.
Bland kvällens rena blindspår märks inte minst statsminister Stefan Löfvens (S) totala avfärdande av alla former av elbrist. Vi har elöverskott, menade han. I dag ja. Men det var inte länge sedan oljekraftverket i Karlshamn tvingades ta i bruk. Och att påstå att alla som vill etablera verksamheter kan göra det är inte heller sant vilket har visat sig om och om igen.
Debatten var full av fula tricks och frågor som aldrig besvarades. Som underhållning var det under alla kritik. Som politik var det ännu värre.