Sanktionerna mot Ryssland efter invasionen av Ukraina går inte att jämföra med hur sanktioner tidigare har använts. Dels är (eller var) Ryssland en större och mer globaliserad ekonomi än de stater som tidigare har dragit på sig sanktioner, dels är sanktionerna mycket mer långtgående. ”Under de senaste årtiondena har amerikanska beslutsfattare vanligtvis riktat sanktioner mot ekonomier som var tillräckligt små för att man skulle kunna hantera de negativa effekterna”, skriver historikern Nicholas Mulder i tidskriften Foreign Affairs. Även om sanktionerna mot Iran var en större utmaning, ”var utgångspunkten att sanktioner i stort sett var kostnadsfria för USA fortfarande giltig”.
Med tanke på att Rysslands invasion av Ukraina innebär ett hot mot hela den europeiska säkerhetsordningen, och att den ryska aggressionen inte visar några tecken på att begränsas till Ukraina, finns starka politiska och moraliska motiv för långtgående sanktioner.
Efter annekteringen av Krim blev Ryssland också föremål för sanktioner. Även om de inte hade avsedd politisk verkan, fick de en ekonomisk effekt – de beräknas ha minskat den ryska tillväxten med 0,2 procent per år och ha kostat Ryssland omkring 15 miljarder dollar. Men dessa sanktioner, och de ryska motsanktionerna som följde, har också beräknats ha kostat EU-länderna 40 miljarder dollar. Som Rysslandskännaren Mark Galeotti skriver: ”Det är visserligen en mycket mindre andel av EU:s totala ekonomi, men att åtgärderna kostade Ryssland mindre än vad de kostade EU bör få oss att tänka till.”
2010-talets sanktioner mot Ryssland var synnerligen begränsade jämfört med de sanktioner som har kommit på plats under den senaste månaden. Efter Rysslands invasion av Ukraina har dessutom en mängd västerländska företag lämnat Ryssland i ett slags spontan massbojkott, något som rimligen också kommer att märkas i företagens resultat och därmed också för deras anställda i hemländerna.
Ju längre kriget pågår – och hittills har allt pekat på att det blir länge – desto mer aktuell blir frågan om hur kostnaderna för sanktionerna ska hanteras. ”Bara att upprätthålla rådande sanktioner kommer att kräva aktiva politiska kompensationsåtgärder”, skriver Mulder. ”Den tid då sanktioner var kostnadsfria, riskfria och förutsägbara är över.”
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. för KD i Region Kalmar län.