Årets julkalender hann knappt börja sändas innan bråket om den började. Och vilket meningslöst bråk det var sen. Snacka om storm i ett vattenglas. Ibland börjar man undra om vi kanske ändå lever i en perfekt värld när vi inte har bättre saker än så här att yvas över.
Per Lindgren skrev på Ivar Arpis publikation Rak höger strax efter att julkalendern hade börjat sändas. Han menade att julkalenderns teman om samisk magi och klimathot var ett tydligt tecken på den svenska paradgrenen självspäkelse och dito förnekelse. Och NSD:s politiska redaktör Veronica Palm skrev om "tokhögerns" svar på julkalendern och menade att detta visar på den utbredda rasismen mot samer.
Allt för en julkalenders skull. Jösses.
Sanning att säga är årets julkalender helt okej. Tämligen traditionell. Julen är hotad och ett par barn måste lösa ett mysterium för att rädda julen. Jovisst, julhotet består av snöbrist – på ett fjäll. Orsakat av någon sorts naturmagisk andekraft som är missnöjd med människorna som inte skyddar naturen. Absolut.
Därtill är produktionens spelade omedvetenhet om hur lik Greta Thunberg man har gjort den ena huvudrollen, Ristin. Det är så uppenbart för var och en som tittar att det är lite löjeväckande att förneka det. Och nog kan man fundera över det rimliga i detta i en tid då Thunberg har övergått till att främst förknippas med antisemitism. Men sådana här produktioner också tid. Den spelades inte in i går.
Inte heller känns särskilt märkligt att det samiska får ta plats i en julkalender. Om något hade det väl varit trevligt med en julkalender där den samiska kulturen fick stå än mer i centrum, snarare än att vara en fernissa som i detta fallet. Och särskilt uppfostrande kan inte det samiska inslaget påstås vara. Däremot visar det väl hur det kan var att så tydligt vara del av två kulturer samtidigt.
Julkalendern är också rätt rolig. Christine Meltzers maktfullkomliga porträttering av kommunstyrelsens ordförande i en liten kommun är oerhört underhållande. Barnskådespelarna är fantastiska och den övriga ensemblen gör också ett utmärkt jobb. Produktionen ser onödigt billig ut, men annars är det en bra julkalender.
Den är inte kulturförnekande och blottlägger inte någon omfattande rasism. Om något blev den ett bevis på vår förmåga att hetsa upp oss och tappa proportionerna över precis vad som helst. Men vi kanske inte kan fira jul utan lite kulturkrig längre.