Tonsättaren John Cages verk 4’33’’ från 1952 kan framföras på vilket instrument som helst eftersom det endast består av tystnad. Musiken – om man nu vill kalla den för det – uppstår när publiken börjar hosta eller irriterat viska till varandra.
Tystnad kan vara jobbigt, det vet alla som upplevt att en konversation dör. Men även att erfara tystnaden på egen hand är för många en utmaning. Att våga vila i tystnaden och i stället lyssna inåt ger oss dock chansen att tänka klart.
Tystnad är också en förutsättning för att vi ska kunna förhålla oss till olika ljud, precis som ljus bara blir begripligt i relation till mörker. När en dirigent tar upp sina händer tystnar publiken och gör sig under några sekunder mottaglig för musiken som ska spelas. Och när sista tonen klingat ut kan det ibland vara knäpptyst en lång stund innan applåderna kommer, som om ingen vågade störa den magi som uppstått.
Generellt är tystnad en bristvara i vår tid. Ljudnedsmutsningar omger oss, inte sällan som en konsekvens av andra människors brist på hänsyn. Samma personer som anser det oacceptabelt att kissa i en swimmingpool eller att fisa i hissen, tar sig friheten att förorena andras ljudmiljö.
Vad som är en ljudnedsmutsning beror på sammanhanget. Att skrika av förtjusning när man åker vattenrutschkana är en del av upplevelsen och på restaurangen förväntar vi oss ett annat sorl än på biblioteket. Allt handlar om vad det finns för outtalad överenskommelse för den plats där man befinner sig.
Men tyvärr verkar det som att många inte bryr sig om att känna av vad som passar sig. Då får vi sådant oskick som att mitt bland främlingar prata i mobiltelefon med högtalarfunktionen på – ett egoistiskt och tölpaktigt beteende.
För det stora flertalet är det en självklarhet att man håller nere ljudvolymen på platser där de flesta önskar stillhet, samt att miljöer vi delar med andra inte lämpar sig för exempelvis musik ur egna högtalare. Men den minoritet som beter sig hänsynslöst breder ut sig på andras bekostnad.
Det som tidigare hette ”tyst avdelning” på tågen är numera ”lugn kupé”. Det var för många som inte respekterade andras behov av tystnad och därför döpte man om bokningsklassen. Ett talande exempel på hur ljudnedsmutsarna tillåts vinna.
Det krävs en ökad insikt om att egna ljud kan vara andras oljud. Likaså borde fler lära sig att uppskatta tystnaden.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.