Om man inte har barn finns det nog ingen anledning att man ska veta vad Musse och Helium är. Det är megabusiness i knatteland. Camilla Brincks två hjältemöss tog landets barn med storm när den första boken släpptes 2018. Den första bokcykeln omfattar fem böcker och den andra cykelns tredje bok släpptes i somras.
Och de har sålt som smör i solsken. Över 3,5 miljoner böcker med Musse och Helium har sålts i Norden. Lägg därtill pysselböcker av olika slag, bräd- och kortspel och inte minst liveshower av högst tveksamt produktionsvärde som går för ofta utsålda hus runtom i landet. Dessutom ska musparet bli animerad film.
Det går inte att förneka att Musse och Helium är en kommersiell succé på en nivå få böcker uppnår. Men det innebär inte att de är bra. Brädspelet är klart under par, kortspelet är dock någorlunda dugligt. Liveshowerna är mest en plåga. Men framför allt är böckerna rätt kassa. Platta historier med platta karaktärer och en dialog lika spänstig som en gipsskiva.
Överlägset värst är dock det senaste tillskottet, Uppdrag på djupt vatten. Det händer extremt lite i varje bok i den nya cykeln, men den här tar priset. Sagan utvecklas till en galaktisk konflikt i stil med Marvels Avengersfilmer, men trots sina 200 sidor händer praktiskt taget ingenting i boken. Den består nästan uteslutande av ett långt möte där det stora hotet berättas om. Ren exposition med andra ord, rakt igenom. Att försöka behålla en femårings intresse under detta antiäventyr var en utmaning som hette duga, eller mer av en mardröm. Inte ens de många pruttreferenserna som får barnen att gilla böckerna i allmänhet var i närheten av att räcka till.
Och nu är denna förolämpning mot kvalitativ barnlitteratur nominerad till Adlibrispriset i kategorin Årets barnbok 6-12 år. Priset fungerar så att allmänheten får rösta på ett antal titlar som har valts ut av Adlibris bokexperter. Något som förstås är ägnat att ge priset en viss kvalitativ tyngd. Det är inte vilka böcker som helst man röstar på utan det har skett en gallring. Var och en som har läst Uppdrag på djupt vatten vet dock att det knappast är en kvalitativ granskning som har gjorts, i så fall har experterna inte läst boken.
Letar man djupt på Adlibris webbsida hittar man dock att urvalet har gjorts på försäljning och potential. Det ena kriteriet är åtminstone begripligt, men vad sjutton är potential? För redan utgivna böcker? Potential att sälja ännu mer kanske.
Det ska sägas att det inte är fel i sig att dela ut priser till kommersiellt framgångsrika böcker, även om den framgången torde föra med sig sin egen belöning. Problemet är att man genom att inte vara tydlig med vad det faktiskt är man gör – håller en sälj- och popularitetstävling – grumlar vattnen kring barnlitteraturen. Givet hur mycket vi talar om vikten av att barn läser kunde man tro att en så viktig och stor aktör som Adlibris skulle ta sin roll kring detta på större allvar.
Läsning, även i unga år, stärker en människa och ger själslig näring som kan vara i decennier – ja till och med livet ut. Riktigt bra barnlitteratur är odödlig. Det är bara några veckor sedan jag själv läste Kenneth Grahames Det susar i säven för min dotter. Utgiven första gången 1908 fyller det underbara persongalleriet med Grävling, herr Padda och alla andra 115 år i år. Och den är lika förtrollande nu som den var när jag själv var liten och mina föräldrar före mig.
Ett annat sådant exempel är J. M. Barries historier om Peter Pan, pojken som vägrade att växa upp. Den första romanversionen släpptes 1911 och den tragikomiska pojkens äventyr bland pirater, sjöjungfrur och indianer fortsätter att fängsla nya generationer unga läsare.
Dessa verk och många som dem skapar tillflyktsorter för miljontals ungar varje år. De lägger grunden för goda vanor, ökar deras självkännedom och empati gentemot andra och underhåller och fascinerar dem kväll in och kväll ut. Det är några av de många goda egenskaper som bra barnlitteratur har och erbjuder.
Vi borde göra allt vi kan för att stimulera och hylla god barnlitteratur – för all barnlitteratur är inte bra. Och såväl barn som deras litteratur är värda att tas på allvar. Barn är varelser med väldigt aktiva själsliv och fantasier, de kan roas av det mesta. Men de är också värda mycket mer än bara pruttskämt och platt dialog. De är värda böcker som kommer att vara med dem hela livet.
Om vuxenvärlden inte tar barnlitteratur på allvar – varför ska då barnen göra det? Aktörer som Adlibris kan spela en konstruktiv roll här, men väljer uppenbarligen att inte göra det. Och det är väldigt sorgligt.