Det finns flera förklaringar till att onlineauktioner blivit så populära. Den mest uppenbara är naturligtvis att många människor, till följd av covid-19, har mer tid och pengar. Man reser inte eller går på restaurang, i stället är man hemma och tillbringar många timmar framför datorn.
Ena sekunden kan vi blicka ut över vårt vardagsrum och tänka att inredningen skulle behöva ett lyft, andra sekunden kan vi med ett musklick lägga ett bud på en antikvitet.
Det ofrivilliga karantänslivet, till följd av pandemin, har förmodligen gjort det mer tydligt att vårt hem faktiskt är en viktig del av vår identitet. Bostaden är inte bara en plats där vi mellanlandar för att tvätta, innan vi åter packar resväskan och ger oss ut i världen.
Intresset för gamla föremål var stort även innan pandemin. Om detta vittnar utbudet i både tv-tablån och i tidningshyllorna. Det rimmar väl med tidens hållbarhetsideal, samtidigt som det ger oss en möjlighet att forma en stil som inte liknar alla andras.
Auktioner är en form av handel som vi har ägnat oss åt i tusentals år. I all sin enkelhet är det ett briljant sätt att bestämma en varas värde och visar på marknadsekonomin när den är som bäst.
Men det finns mycket annat att glädjas åt i intresset för auktioner. Gamla ting är årsringar i vårt kollektiva medvetande. Var och en berättar de en historia. Ibland är det historier om överflöd, ibland är det berättelser om en tillvaro präglad av fattigdom och försakelse.
När fler människor ropar in objekt på auktion, växer insikten om gamla föremåls betydelse. Plötsligt förstår vi att arvegodset vi fick kan ha ett ekonomiskt värde. Då minskar risken att vi fartblint slänger saker på tippen som kunde ha glatt oss själva, våra barn eller någon som köper det på auktion.
Även när vi inhandlar antikviteter, är vi en del av ett historiskt sammanhang. Sakerna minner om tider, seder och levnadsöden som inte är våra – men med vilka vi står i förbindelse. Föremålen manifesterar den osynliga kedja som vi alla är en del av. Att äga ett gammalt föremål blir ett sätt att fortsätta minnas människorna som fanns innan oss. Och när vi är döda blir sakerna även del av en berättelse om vilka vi var.
Livet handlar inte om prylar, brukar det sägas - och det är sant. Men ett liv utan skönhet vore ett fattigare liv. Och om vi kapar banden till historien, uppstår vilsenhet och tomhet. De gamla föremålen blir något att hålla fast vid, i den svindlande upplevelse som det är att vara människa.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.