Jag har länge arbetat mot hedersrelaterat förtryck och våld och har aktivt tagit ställning mot detta grymma förtryck.
Under åren har jag träffat många personer som är utsatta för denna typ av våld. De har lärt mig så mycket genom att de delat sina livsöden med mig. De har alla en speciell plats i mitt hjärta och de är alla hjältar, den styrka som finns i dessa personer går inte att beskriva med ord.
Det finns en baksida med att engagera sig i dessa frågor, att kallas för rasist eller islamofob. Det har hänt fler gånger än jag kan räkna till.
Personer som utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld blir det för att de gjort något som anses skada familjens heder.
Det kan exempelvis handla om att en person väljer sin partner på egen hand eller att en person pratar med någon som släkten inte accepterar. Repressalierna för detta kan vara allt från hot, utfrysning och fysiskt våld till, i de värsta fallen, mord.
Förövarna förklarar våldet med att det är vad som krävs för att återupprätta familjens heder, med att det är deras tradition, kultur eller religion. Och det är här vi kommer till problemet: när man som jag, och många med mig, inte accepterar eller ursäktar våldet utan istället kritiserar dessa delar i förövarnas tradition, kultur och religion och hänvisar till svensk lagstiftning och mänskliga rättigheter så kommer anklagelserna om att vara rasist eller islamofob.
Skrämmande många av de utsatta jag mött har beskrivit hur myndighetspersoner eller andra yrkesverksamma inte tagit deras utsatthet på allvar eftersom de kommer från en kultur där detta förtryck är accepterat. Unga tjejer som sökt hjälp och fått till svar att det bästa är att föräldrarna kontaktas så att man kan reda ut situationen.
Säger man så till en person utsatt för hedersrelaterat förtryck och våld har man inte alls förstått vad hela utsattheten bygger på. I de fall där en släkt anser att deras heder har skadats reds det inte ut genom medlande samtal med två föräldrar som bara är en liten del av det kollektiv där våldet är sanktionerat.
Mariet Ghadimi, en av grundarna till TRIS (tjejers rätt i samhället) har sagt att hedersvåldsfrågan är det största hotet mot integration. Och jag håller med henne, till hundra procent håller jag med henne.
Vi kan inte vara fega i detta, hjältarna jag beskrivit behöver vårt mod. De ska känna att även om de är modiga och starka så är de aldrig ensamma.