Snart är högstadiet slut för många elever och gymnasiet hägrar. Men vad ska man välja?
Att välja gymnasieutbildning är ett stort val, och det finns mycket att ta hänsyn till. Somliga gör sina val drivna av en passion för ett visst ämne eller en viss syssla. Andra gör dem utifrån en förhoppning om att få ett hyggligt jobb. En grund att bygga sitt liv på. Något som inte minst är viktigt också för oss som är föräldrar.
Gymnasiet kan förstås kännas som ett evighetslångt projekt i sin egen rätt, särskilt så för den som ännu inte har börjat det. Men chockerande nog går det över rätt snabbt. Och sedan väntar resten av livet, det däremot håller normalt på ett rätt bra tag. Och de olika gymnasieprogrammen ger vida skilda förutsättningar för den senare perioden. Därför borde både elever och rådgivande närstående vuxna ta sig en allvarlig funderare över vilka program som faktiskt är värda att söka.
Den förmodligen största varningsflaggan bör hissas för barn- och fritidsprogrammet. Under förra skolåret, 2023/34, var det 89 elever som läste programmet i Luleå. Om man tittar på statistiken för hur det går elever från barn och fritid finns det anledning att oroa sig för dem. Bland dem som gick ut gymnasiet från det programmet 2019 var det bara tre av fyra som efter tre år hade antingen etablerat sig på arbetsmarknaden eller påbörjat högre studier. Det var faktiskt under hälften, 44 procent, som hade lyckats etablera sig på arbetsmarknaden på den tiden. Och för det belönades de med den absolut lägsta medianlönen, bara drygt 24 000 kronor i månaden. Om något kan den lönen komma att sjunka framöver då det är ett yrke med prognostiserat överskott.
Är det låga löner man är ute efter kan man dock med fördel även spana in estet- och hantverksprogrammen (det senare heter numera frisör- och stylistprogrammet). Efter tre år hade åtminstone ungefär sex av tio elever från hantverksprogrammet etablerat sig på arbetsmarknaden till en medianlön strax ovan 25 000 kronor. Bland esteterna var det bara var fjärde som lyckats etablera sig på arbetsmarknaden och med bara ett par hundralappar mer än hantverkseleverna i medianlön.
Ingen statistik i världen kan göra att du absolut inte ska söka till exempelvis estetprogrammet. Men det är bra att vara medveten om vad det valet innebär.
För den som har siktet inställt på vidare studier eller bara inte vet vad man vill men man tror att det involverar en tripp till universitetet är det värt att jämföra de studieförberedande programmen. Av eleverna som gick naturvetenskapliga hade 17 procent etablerat sig på arbetsmarknaden efter tre år, men hela 72 procent hade gått vidare till högre studier. Medianlönen för de elever som av någon anledning började jobba var dessutom högre, över 28 000 kronor i månaden.
Skillnaden mot samhällsvetar- och ekonomiska programmen är påtaglig. 35 respektive 37 procent av de eleverna hade etablerat sig på arbetsmarknaden efter tre år. Samhällsvetarna fick 1 000 kronor mindre i månaden än naturvetarna och ekonomerna ytterliga 1 000 kronor mindre. Dessutom är det bara lite drygt varannan från de programmen som gått vidare till högre studier efter tre år.
Det är definitivt värt att fundera på att söka till något av de många framgångsrika yrkesprogrammen.
Om man inte vet vad man vill finns det goda skäl att överväga någon av de framgångsrika praktiska gymnasieutbildningarna. Se på industriprogrammet. Inte nog med 86 procent av eleverna etablerat sig på arbetsmarknaden tre år senare. De har en medianlön på 32 700 kronor i månaden. Dessutom pluggar sju procent vidare.
Ingen från restaurang- och livsmedelsprogrammet verkar ägna sig åt högre studier, men å andra sidan hade 91 procent etablerat sig på arbetsmarknaden. Och det med en medianlön på över 28 000 kronor. Det är en bransch som fortsätter att skrika efter arbetskraft.
Är det lönen det hänger på hade drygt sju av tio elever från el- och energi- samt VVS- och fastighetsprogrammen etablerat sig på arbetsmarknaden efter tre år. Och det men en månadslön närmare 36 000 kronor.
Att ta studenten är bara en mellanlandning på livets långa resa. Det är värt att fundera på hur det ska bli efteråt.
Självklart ska den som passionerat brinner för dans eller måleri och ingenting annat allvarligt överväga att söka till estetiska programmet. Passion och drift är viktiga drivkrafter och man ska också komma ihåg att om har dem och är beredd att jobba riktigt hårt kan man lyckas i precis vilken bransch som helst. Och det finns värre saker än att behöva skola om sig bara för att en satsning i livet inte föll väl ut.
Men det är också värt att fundera på om det verkligen är det enda som spelar någon roll. Och är det egentligen en bra idé att läsa samhällsprogrammet bara för att det känns lite enklare än natur? Det är verkligen inte säkert. Och måste jag verkligen plugga vidare? Kan jag inte bli nog så lycklig med en bra yrkesexamen?
Det är mycket att fundera på, men det kan göra att man slipper gå i enkla fällor.