Jag fann den amerikanska succémusikalen av en slump på Spotify för snart fyra år sedan och det är mitt överlägset mest lyssnade album någonsin. Men jag har aldrig sett den. Jag har i och för sig besökt USA sedan dess men hade väldigt lite tid över för sådana nöjen och andrahandspriserna på biljetterna har i vilket fall som helst varit skyhöga ända sedan premiären off-broadway 2015.
Men sedan strömningstjänsten Disney plus hade premiäri tisdags finns nu en inspelning av broadwayuppsättningen från 2016 tillgänglig också för svenska tittare. Den är två timmar och 40 minuter lång, men värd varje minut. Musikaler kan ofta kännas märkliga då människor plötsligt brister ut i sång men Hamilton kommer effektivt runt det genom att inte ha någon dialog utanför sångerna.
Skådespelarinsatserna är överlag utmärkta. Leslie Odom Jr. (Aaron Burr), Daveed Diggs (markis de Lafayette och Thomas Jefferson) och Renée Elise Goldsberry (Angelica Schyler) är direkt briljanta och höjer på egen hand föreställningen en eller ett par nivåer.
Och det är utan tvekan en av de bästa musikaler som någonsin har gjorts. Draget att låta nästan alla roller spelas av färgade är faktiskt ett utmärkt sätt att understryka det universella draget hos de idéer som USA:s grundlagsfäder slogs för. Sammantaget är musikalen ett lysande stycke historieberättande för en modern publik och ett storslaget folkbildande projekt.
Det finns dock beröringspunkter av intresse även för svenska förhållanden. När George Washington bildar regering utnämner han Hamilton till finansminister. Men Hamilton är ung och politiskt omogen. Han vill upprätta en amerikansk centralbank och ta över staternas skulder, men när han saknar parlamentariskt stöd vill han att Washington kör över kongressen. "We need bold strokes" (Vi behöver djärva drag). Washington, som är den äldre statsmannen med en djup förståelse för demokratin, läxar upp honom. "No, you need to convince more folks" (Nej, du behöver övertyga folk").
Det är svårt att se detta utan att dra paralleller till statsminister Stefan Löfven (S) som gång på gång gett uttryck för sitt förakt för riksdagens överhöghet gentemot regeringen. I Löfvens värld är riksdagen till för att hjälpa regeringen att göra vad den vill. Exakt det drag som används i musikalen för att visa att Hamilton inte är mogen att utöva makt.
Hamiltons demokratiska omognad kunde förklaras med hans ungdom och ovana. Vad förklarar Löfvens?