När jag själv ser tillbaka på min musikaliska uppväxt, var det nog gosskören som betydde allra mest. Att få vara med i ett sammanhang där pojkar och unga män tillsammans framförde musik ur den skattkista som är den västerländska körmusiken, var ovärderligt.
På SVT Play kan man just nu se dokumentären Målbrottskören. Där får vi möta några pojkar som sjunger i gosskör, men som är i övergångsfasen mellan diskantstämmorna och manskören. De delar öppenhjärtigt med sig av sina erfarenheter och tankar. De berättar om hur mycket sången betyder för dem, men även om hur svårt det kan vara att passa in och att hitta sin egen identitet.
På sistone har diskussionen om mäns våld mot kvinnor fått förnyat bränsle. Det talas då gärna om en destruktiv mansroll – toxisk maskulinitet.
Det är sant att män slår mer än kvinnor. Men lösningen på det problemet är inte att bekämpa idén om att det finns två kön som kompletterar varandra. I stället är utmaningen att förmedla goda normer till nästa generations fäder och äkta makar.
En riktig karl slår inte sin tjej. Tvärtom är han beredd att försvara henne mot faror. Men han kan också lyssna på Mozarts Requiem eller Monteverdis Sestina och röras till tårar av musik som är så vacker att det knappt går att förstå att den skrevs av en mänsklig hand.
Pennalistisk kamratuppfostran finns inte i gosskörer, däremot ett fantastiskt inslag av att de äldre sångarna vägleder de yngre. Det kan vara allt från hur man knyter slipsen, till hur man beter sig när man går i samlad tropp till en konsertlokal. Särskilt för den som saknar en närvarande far, kan dessa äldre förebilder betyda mycket.
Det är skillnad på pojkar och flickor – den som betvivlar det kan lyssna på en gosskör och höra hur klangen är annorlunda mot en flickkör eller blandad kör. Därmed inte sagt att det ena är bättre eller sämre.
Pojkar söker sig gärna till andra pojkars sällskap. Vuxenvärldens uppdrag borde inte vara att försöka hindra den socialisationen för att motarbeta förekomsten av könsroller. I stället borde vi se till att pojkar får befinna sig i sammanhang där de formas till dygdiga män.
I gosskören bekräftas pojkar i sin könsidentitet. Samtidigt som de lär sig hur man uppför sig får de utforska den känslosammare och konstnärliga sidan av sin personlighet.
Det är något som förtjänar att uppmuntras. Grattis i efterskott, alla gosskorister!
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.