Naturligtvis inser jag att ett sådant liv kommer att innebära att jag får handla i en matbutik som har ett mindre utbud än de affärer dit jag går i dag. Och på samma sätt begriper jag att det kommer att bli längre resor om jag exempelvis behöver träffa en läkare.
På Dagens Nyheters ledarsida kunde man nyligen (6/4) läsa en text av Hanne Kjöller med rubriken ”Flytta om du tycker att det är hemskt att bo i glesbygd”. I den undrar hon varför de som klagar på landsbygdens bristande samhällsservice inte bara slår ned bopålarna i en mer tätbefolkad del av riket i stället.
I sin text resonerar Kjöller kring vad man får om man väljer att bo utanför städerna. Hon konstaterar att man kan köpa ett billigare boende, samtidigt som man har närheten till naturen med allt vad det innebär. Men att denna höjning av livskvaliteten kommer med ett pris, exempelvis längre avstånd till skolor och vårdcentraler.
Så långt har Kjöller helt rätt. Jag tror dock inte att de ”offerkoftor” som hon går i polemik mot, är särskilt representativa. Självklart finns det både i stad och land personer som tror att man både kan ha kakan och äta den. Men det är inte där som vi finner roten till glesbygdens missnöje.
I stället är det huvudsakligen två saker som skapar upprördhet. Det första handlar om vad vi får för pengarna. Även de som bor på landet betalar skatt och har förväntningar på ett fungerande samhällskontrakt. När de höga skatterna inte ens räcker till att hålla en någorlunda närliggande polisstation bemannad, ja då ilsknar folk till.
Det andra handlar om känslan av att stadsborna gör tillvaron svårare för de som bor i glesbygd. De återkommande inskränkningarna av skogsägares äganderätt är ett tydligt exempel. I en krönika i Dagens Samhälle (29/3) försöker Po Tidholm blanda bort korten. Han gör en poäng av att det är en mycket liten andel av våra 300 000 privata skogsägare som har ett så stort skogsinnehav att de kan leva på sin skog. Men även om man äger lite skog, kan ju pengarna från avverkningen vara det som gör att man har råd med exempelvis en ny värmepump. Landsbygdens folk berövas egenmakt — och därmed värdighet — till följd av beslut som tas i staden. Då är det högst motiverat att bli förbannad.
Människor på landet begär inte att någon annan ska försörja dem. De vill bara behålla det som är deras samt få den samhällsservice som de faktiskt betalar för.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.