Världsmästaren Magnus Carlsen, av många ansedd som tidernas bästa schackspelare.
Alltsammans började 4 september i St. Louis i USA. Under den tredje omgången av tävlingen Sinquefield Cup, en prestigefylld årlig tävling som är en del av den så kallade Grand chess tour. De inbjudna spelarna hör alla till schackets för tillfället bästa utövare. Världsmästaren, norske Magnus Carlsen, spelade vitt mot den unge amerikanen Hans Moke Niemann och förlorade.
Dagen efter drog sig Carlsen ur tävlingen och lämnade ett kryptiskt meddelande på Twitter. Han förklarade att han lämnade turneringen, att han alltid tyckt om att spela den samt att han hoppades kunna återvända i framtiden. Inte så märkligt i sig förstås, men tweeten innehöll också ett filmklipp med fotbollstränaren José Mourinho som säger: "Jag föredrar att inte tala. Om jag talar får jag stora problem, stora problem. Och jag vill inte ha stora problem." Och så var cirkusen igång.
Nu har det gått nästan två månader sedan dess och situationen har eskalerat betydligt. Så pass att schackets framtid framstår som osäker. Allt på grund av en soppa av fuskanklagelser, auktoriteter men också möjligen kändisskap och hur vi förhåller oss till allt detta.
Niemann medgav kort efter matchen mot Carlsen att han har fuskat två gånger när han spelat schack på datorn. En gång när han var 12 år gammal och en när han var 16. Carlsen menade däremot att 19-årige Niemann har fuskat betydligt mer och betydligt senare än så. När de två skulle mötas två veckor senare i en onlinetävling lämnade Carlsen matchen efter bara ett drag och förklarade att han aldrig kommer att spela mot Niemann igen.
Carlsens agerande strider mot all god schacksed. Så här ska inte en världsmästare bete sig, eller någon annan heller för den delen. Och han tar sitt ambassadörskap för spelet på rätt stort allvar, det har han alltid gjort. Ändå valde han, som i breda lager anses vara den bästa schackspelaren genom tiderna, att göra så här. Förmodligen väl medveten om att det skulle skapa stora problem, och inte bara för honom själv.
Många av världens bästa spelare har i flera åt pressat organisatörer av tävlingar att höja säkerheten för att komma åt fuskare. Man har bönat och bett men det har inte hänt mycket och nu var gränsen passerad för Carlsen. Han var så säker på att Niemann var en fuskare att han såg honom som ett hot mot spelets integritet och framtid. Och enligt principen själv är bäste dräng gjorde han vad han ansåg att han måste för att skydda spelet.
Schacksajten Chess.com har därtill stängt av Niemann efter att också ha kommit fram till att han fuskat vid ett stort antal tillfällen på deras sajt. Sådana processer brukar ske privat men efter att Niemann offentligt påstått att han inte fått någon information om varför valde Chess.com att redovisa processen offentligt och släppte även en 72-sidig rapport som underlag. Niemann har valt att inte svara offentligt på detta.
Men han har svarat på ett annat sätt. Förra torsdagen offentliggjordes hans stämning mot Carlsen, Carlsens bolag Play Magnus, Chess.com, en av Chess.coms grundare, samt streamern Hikaru Nakamura – tillika en av världens bästa schackspelare. Niemann stämde dem på en rad grunder på en obestämd summa, dock minst 100 miljoner dollar.
Stämingen går ut på att Carlsens ego inte klarade av att förlora mot den unge Niemann och att samtliga stämda parter agerat tillsammans för att förgöra honom och hans framtid som schackspelare. Två väldigt olika narrativ står mot varandra och än så länge har ingen av de ursprungliga kombatanterna redovisat några djupare argument för sina respektive historier.
Niemann tillbakavisar inte offentligt att han skulle ha fuskat omkring 100 gånger online men vidhåller att han aldrig har gjort det vid fysiska matcher. Carlsen har å sin sida inte redovisat varför han är så säker på att Niemann är en fuskare, bortsett från att han uppträdde märkligt.
Ett problem i sammanhanget är att det är väldigt svårt att bevisa att någon har fuskat över brädet, som fysiska matcher kallas. Om man inte tar någon på bar gärning går det nästan inte. Fide, den internationella schackfederationen, har en svår uppgift framför sig. Bland annat har amerikanen Fabiano Caruana, för tillfället rankad som världens åttonde bästa spelare, anklagat Fides fuskexpert för att vara i stort sett oduglig och menat att han förmodligen inte skulle hitta fusk ens om han undersökte de perioder där Niemann själv medgett att han har fuskat.
Onlinespel är en annan femma och Chess.com har utvecklat ett tämligen sofistikerat system för att upptäcka och bevisa fusk. Man har bland annat ertappat ett antal av världens bästa spelare med att fuska om så bara vid ett fåtal tillfällen. De flesta erkänner direkt och ges chans att bättra sig i dialog med plattformen.
Den fuskanklagade stormästaren Hans Niemann.
Vilken roll ska det spela att man har fuskat online? Fide har inget med saken att göra och bedömningarna görs olika från plattform till plattform. Det är inte omöjligt att någon som bedöms ha fuskat på Chess.com inte skulle anses ha gjort det på Lichess.org. Samtidigt är de betydligt bättre på detta än den fysiska schackvärlden. Och något måste rimligen göras, det är de flesta överens om.
Det märkliga är att i nuläget är kanske det bästa sättet att avgöra huruvida någon fuskar över brädet den enorma kunskap som finns hos de bästa spelarna, såsom Magnus Carlsen. Han kan spelet utan och innan och ser direkt när någon spelar onaturligt. Och det såg han i Niemann. Han var helt säker, men hur kan vi vara det?
Carlsen och hans gelikar är inte immuna mot mänsklighetens avigsidor. Deras omdöme kan påverkas precis som alla andras. Och ska någons framtid avgöras utifrån en magkänsla och hur någon uppfattas? Niemann lider nu något av sin udda personlighet.
Många kanske föreställer sig schackspelare som krångliga och introverta typer som har svårt för omvärlden. Men det är bara att titta på spelets moderna profiler. Från Carlsen och Nakamura till exempelvis Susan Polgar, systrarna Alexandra och Andrea Botez och för den delen svenska schackinflueraren Anna Cramling. Dagens schackstjärnor är utåtvända och finpolerade, roliga och inkännande. De förklarar och för vidare.
Hikaru Nakamura är inte bara den största schackstreamaren på Twitch utan även en av världens bästa schackspelare.
Niemann passar inte in i den bilden. Han är syrlig, närmast dryg. Tycker inte om att förklara hur han har spelat eller varför. Han lyckas heller inte alltid så övertygande när han försöker. Och allt detta kan man tycka vad man vill om, men det är en väldig skillnad på att ha en antisocial personlighet och att vara en fuskare. Men omdömet bland allmänheten kommer aldrig att baseras enbart på det ena.
Och här står vi nu. En delad schackvärld som inte vet vad som är sant och vad som är påhittat. Vad är grundlösa anklagelser och vad är hårda fakta? Fides rapport väntas komma inom en snar framtid. Det är tveksamt om federationen lyckas med något mer än att kritisera Carlsen för hans agerande. Det är den enkla biten. Han valde att ta saken till gatan i stället för till parlamentet och lär straffas för det på något sätt. Men frågan om fusket som riskerar att underminera schackets trovärdighet som ett test av det mänskliga sinnet riskerar att bli obesvarad.
Klämt i mitten av allt detta är schacket självt. Spelet som i århundraden har samlat människor över generationer och gränser i en kamp på ett intellektuellt slagfält där mänsklig hjärna har kämpat mot mänsklig hjärna. Datorernas intåg i våra liv har påverkat många delar av tillvaron och schack är inget undantag. Om inte denna utmaning hanteras på ett bra sätt kommer vi att förlora schack såsom något värt att anstränga sig för. Vi skulle riskera en framtid där skolbarn inte längre ges möjlighet att förkovra sig i schackets och hjärnans mysterier genom tävlingar som schackfyran. Det vore en mörk framtid där vi gått miste om en del av vår mänsklighet.