Med det vill jag egentligen inte säga så mycket mer än att man inte måste ta julen på så vansinnigt stort allvar. Vilket många annars verkar göra. Om något är väl det den moderna julens främsta kännetecken, att den närmast har blivit en tävlan i att vara stressad. Den som är mest stressad är givetvis den som vill skapa den mest perfekta julen och vinner därför.
Mycket av den här pressen är dock självskapad. Det måste inte vara perfekt, kan förmodligen inte ens vara perfekt. I själva verket spelar det ju ingen roll om det råkar ligga en dammråtta och sova i något hörn, om det inte finns sex sorters hemgjord sill eller sju sorters hembakta kakor. Det är en familjehögtid. Så länge man kan umgås med varandra och ha trevligt är resten sekundärt.
Traditioner kan hjälpa en med detta men är varken alltings början eller slut. Så länge man åtminstone kan hävda att det råder millimeterrättvisa mellan barnen på julklappsfronten kan allting vara frid och fröjd. Så slappna av och var inte för hård mot dig själv, eller mot andra.
Ta en glögg! Eller ett glas mumma, julmust eller julöl eller vad som nu får julsafterna att rinna till. Oroa dig inte över det här med en vit jul. Det finns förstås dem som inte kan hantera alkohol och som bör avstå redan från början. De som bara skapar osämja, rädsla och skada genom sitt drickande. De ska inte dricka, jul eller ej. Ofta vet de om det, men kan inte längre låta bli. Om de någonsin kunde det.
Det är en situation alla behöver ha ett vakande öga efter för det kan skada barn något oerhört för väldigt lång tid. Se till att barn och unga vet att de alltid kan komma i kontakt med Bris på 116 111 men också på mejl och chat.
För de allra flesta fyller det dock en större funktion att visa vilken naturlig del av ett trevligt och festligt sammanhang ett mått av alkohol kan vara än att man tvingar alla vuxna att dricka julmust eller mineralvatten till julbordet.
Fokusera på att umgås, att göra saker tillsammans. En numera underskattad aktivitet är högläsning. Men det kan verkligen skapa en både högtidlig och intim familjestund. Även om man som sagt inte behöver ta julen på så blodigt allvar är födelseberättelserna i Nya testamentet värda att läsas på detta sätt. De är bara två och rätt korta – Matteus 1-2 och Lukas 1-2 – och kan tjäna som startpunkt för allehanda diskussioner oavsett vilket förhållande man har till kristendomen och kyrkan.
Man kan titta på intressanta skillnader mellan verken. Matteus inleder med Jesu släkttavla, inte det mest publikfriande sättet att inleda en berättelse men ändå radar han upp varenda anfader tillbaka till Abraham. Lukas har också med en släkttavla, även om den kommer först i kapitel 3, men han går hela vägen tillbaka till Adam. Varför denna skillnad? Vad ville författarna uppnå? En rimlig tolkning är att Matteus var mer fokuserad på att förankra Jesus i den judiska, messianska traditionen medan Lukas ville poängtera Jesus universella betydelse för alla människor. Han är den nya första människan och är till för alla.
Det är också intressant att läsa födelseberättelserna utifrån perspektivet att författarna hela tiden har korsfästelsen och återuppståndelsen i tankarna när de skriver. När de tre vise männen i Matteus kommer till Jesusbarnet ger de honom guld, rökelse och myrra. Guld är en gåva till en konung. Rökelse är en gåva till Gud. Myrra lade man bland annat på döda.
Likaledes i Matteus flyr Jesus, hans mor och hans far till Egypten. Om man tänker sig att Matteus jobbar hårt med den judiska traditionen så kan vi här ana att han speglar fångenskapen i Egypten och Moses. Herodes pojkmord speglar grymheterna som judarna får utstå i Egypten och Matteus citerar ur Hoseas bok från Gamla testamentet: Från Egypten har jag kallat min son. Tidigare syftade det uttryckligen på Israel, men Matteus skiftar innebörden till att visa att detta alltid har varit föreskrivet. Listigt.
Man kan också fundera på lydnad och samtycke. Lukas, som blickade tillbaka mot Adam, låter Maria spela den nya Eva men hon är lydig. Hon välkomnar Guds bud och barn. "Må det ske med mig som du har sagt." Att ens ge den här möjligheten är något som gudar vid den här tiden inte direkt var kända för.
Det är väldigt korta texter, men några som kan ge upphov till timmar av reflektioner och diskussion. Sen ska man förstås inte ta det alltför allvarligt heller. Men det kan vara ett trevligt inslag i en dag av glögg, julmat, Karl-Bertil och paket. Det är roligt att tänka ihop ibland.
God jul!