Dessa individer verkar vara övertygade om att de landsmän som uppskattar andra saker än de själva, helt enkelt inte förstår bättre. Plötsligt är det inte längre viktigt att framstå som tolerant.
Det hela bottnar förmodligen i vårt samhälles närmast religiösa förhållande till modernitet. Det gamla är per definition något man rör sig bort ifrån. Det nya är både målet och vägen mot ett mer upplyst tillstånd. Då det folkliga har sina rötter i en mylla av nedärvda preferenser, är det enligt denna världsbild bäst att i stället segla iväg som ett kosmopolitiskt rö för vinden.
För denna moderna och atomistiska människa är kultur ett smörgåsbord där man plockar åt sig av det som för tillfället anses mest exklusivt, med blicken ängsligt över axeln för att se vad andra verkar uppskatta.
Är det kombucha och pulled pork som just nu signalerar medvetenhet och modernitet, då är det vad som eftertraktas. Även om man egentligen var mer sugen på flintastek eller en flygande Jakob.
Att skratta åt buskis är för dessa moderna människor ett solklart exempel på låg intelligens. Trots att humorn bygger på samma typskådespeleri som man finner i exempelvis Seinfeld.
Att lyssna på dansband ses som bristande musikalisk bildning, även fast musiken varken är mer eller mindre avancerad än annan populärmusik.
Att semestra på en camping tyder på fantasilöshet och feghet, men samma dom faller inte över de som varje år tillbringar hela sommaren i sitt sommarhus i skärgården.'
Det finns ett klassförakt inbyggt i detta. Men det är också en manifestation av stad-land-konflikten. De val som många människor på landsbygden gör, möts alltför ofta med misstänksamhet.
Epatraktorn är töntig, men inte elsparkcykeln. Den ena är gammal, den andra är ny. Den ena används mest i landsbygd, den andra mest i staden.
Men det är kanske inte livsvalen i sig som provocerar mest, utan snarare frånvaron av val. För många människor finns det en trygghet i att baka en likadan jordgubbstårta som mormor gjorde. När lördagsgroggen är urdrucken och dansbandslåtarna sätts på, är det samma känsla av att få vila i det invanda. Att inte behöva jaga som en skållad råtta efter nya kickar, utan att vara tillfreds med ett liv som rullar på i ungefär samma hjulspår som grannens.
Att ha ett nyfiket sinne är bra, men man gör klokt i att vara öppen för både det nya och det gamla.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.