Jag måste erkänna att jag är rätt avundsjuk på alla som kan gå på någon av konserterna i helgen. Själv upptäckte jag bandet i samband med att skivan Carolus Rex släpptes för snart elva år sedan, 2012. Sedan dess har bandets låtar gått varma i mina öron. Det går förstås i perioder som så mycket annat i livet. Men 2021 var sex av mina tio mest lyssnade låtar på Spotify av just Sabaton. Två andra var av Sven-Ingvars.
Men jag har faktiskt aldrig sett dem spela live. Jag skulle ha gjort det två gånger i fjol. Både i Umeå och i Stockholm, men båda blev uppskjutna av pandemiska orsaker. Den första blev av ett par månader senare men då var jag utomlands och vad som hände med den andra spelningen blev jag aldrig riktigt på det klara med. Men de lär fortsätta ett bra tag än så ingen anledning att hänga läpp för det.
Och denna produktivitet är något att glädjas åt. För Sabaton är ett band som gör riktigt bra musik och dessutom om angelägna saker. Å ena sidan kan man förstås enkelt avfärda ett power metal-band som gör låtar om krigshistoria som påfallande gubbigt. Men det är att göra det vansinnigt enkelt för sig.
Sabaton är ett band som har en mycket bred och hängiven fanskara över hela världen. Bandet är också väldigt stort inom den så kallade reaktionsvideo-genren på Youtube. Där olika sorters människor ser någonting för första gången och reagerar på det. Det är ett bra sätt att få en uppfattning om vilken bred genomslagskraft Sabaton faktiskt har. Män och kvinnor, pojkar och flickor från livets alla vägar hänförs av den melodiska rocken och de djupa ämnen och teman som tas upp.
Väldigt ofta lyckas bandet fånga en djup allmänmänsklig känsla i sina låtar. Jag har bland annat sett en amerikansk veteran börja gråta när han tittade på liveinspelningen av En livstid i krig. Han förstod inte ett ord, men han fattade vad den gick ut på. Musiken och texten går hand i hand och berättar om stormaktskriget ur den enskilde soldatens perspektiv. Han som tvingades lämna sin by och alla han älskade för att döda eller dödas för Sverige. "Där ute väntar döden inte hjältemod".
Låten är från den tidigare nämnda skivan Carolus Rex. När den släpptes anklagade de sedvanligt misstänkta såväl bandet som skivan för att vara om inte direkt rasistiska och nationalistiska så i varje fall indirekt. En otäck stämning. De kan inte ha lyssnat så noga. Sabaton är varken det ena eller det andra. Och det blir snabbt uppenbart när man tar till sig deras omfattande låtkatalog. Det är faktiskt en direkt löjlig anklagelse. Men som gitarristen och sångaren Tommy Johansson säger i intervjun med Kuriren är det något bandet har vant sig vid. Vi må vara ett kulturälskande folk, men den kulturdebatt som länge har förts speglar ett kulturlöst tillstånd där positionerande är viktigare än att ärligt behandla den kultur som produceras.
Sabaton gör dock mer än bara musik. Passionen för krigshistoria har lett till att bandet även driver Youtubekanalen Sabaton history som utbildar tittarna om de ämnen som avhandlas i bandets låtar. En insats som lett till att bandet förärades utmärkelsen Årets folkbildare tidigare i år. En mycket välförtjänt lagerkrans. Jag känner inte till något annat band som arbetar så frenetiskt, så tilltalande och så framgångsrikt för att sprida fakta men framför allt kunskap som Sabaton gör. Det är värt att hyllas.
Det går dock inte att komma runt den här Krimhistorien. Jag hade för egen del föredragit om de inte spelade på ockuperade Krim. Men det kan man ha olika men samtidigt legitima uppfattningar om. Man kan anse att kultur och politik ska separeras helt. Nu spelar bandet exempelvis inte låten Defense of Moscow, av samma skäl som jag inte bär min merch-tröja för den låten. Men även ett band kan faktiskt unnas att ändra uppfattning.
Pär Sundströms uttalande från 2016 om att Krim var ockuperat före Rysslands illegala intåg var förkastligt redan då och är det fortfarande. Men dels var det hans uppfattning och inte bandets, dels var det sju år sedan nu och det är inget han har gett uttryck för sedan dess. Han kan ha ändrat uppfattning eller bara valt att hålla sina tankar i frågan för sig själv. Vem vet. Men det finns ingen anledning att straffa honom för denna engångsföreteelse i evig tid.
Sabatons musik förenar människor från hela världen. Inte för att bandmedlemmarna är perfekta, utan för att de är passionerade för krigshistoria och musik, för de låtar som detta resulterar i och vad de förmedlar genom dem. Det är helt enkelt förbannat bra musik. Och det finns ingen anledning att skämmas för att lyssna på den. Tvärtom. Njut för fulla drag!