Ingen kan ha undgått projektet Bastu ti Basel där en bartu har körts från Jakobstad till Basel för att stötta Kaj. Fantastiskt!
Kaj har gjort alla till vinnare. Kanske allra mest så SVT och mellogruppen. Nu har de skojat runt i Europa och dansat bastudansen med halva kontinentens influencers. Myspys för hela slanten. Jämför det med krisstämningen som hade rått om Måns Zelmerlöw olyckligt nog skulle ha vunnit. Skandalskilsmässa och kokainmissbruk är långt ifrån feel good.
Nu vann ju inte Kaj för att de är trevligare än Måns Zelmerlöw utan för att deras låt helt enkelt var bättre. Mycket bättre till och med. Sett i backspegeln är det oklart hur Revolution ens kunde anses vara en favorit. Det måste väl helt tillskrivas Zelmerlöw för låten var och är ett bedrövligt sömnpiller. Bara bada bastu däremot är praktiskt taget en fulländad partylåt.
Visst, det är en humorlåt. Men inte på ett sätt som stör festandet utan på ett sätt som förhöjer det. De tre österbottningarna Jakob Norrgård, Kevin Holmström och Axel Åhman har roligt tillsammans på riktigt. Musiken griper tag i en vare sig man vill det eller inte och dansen är precis lagom svår och rolig. Festen blir liksom ett ofrånkomligt faktum.
Därför är det också en perfekt låt att sjunga på svenska, med eller utan vörådialekt. Språkförståelse i all ära men den är inte nödvändig. Känslan bär låten över nations- och språkgränser. Det är bara att titta på några av de tusentals reactionvideor som finns på Youtube och förmodligen alla andra videoplattformar. Så gott som alla älskar Bara bada bastu – bara namnet är roligt att säga för den som inte talar svenska.
Från röstcoacher och låtskrivare till helt vanligt folk. Alla har tittat på Kaj och antingen bara njutit och förundrats eller analyserat på djupet. Och så gott som alla är upp över öronen förtjusta. Ett osedvanligt tecken på god smak i samtiden måhända.
Avväpnande larvigt och samtidigt så ovillkorligt seriöst i sin humoristiska behandling av vardagen.
Jag är inte bättre, eller kanske sämre, själv. Normalt sett är jag extremt obrydd när det kommer till Melodifestivalen och Eurovision. Jag tittar eftersom jag är begåvad med en sambo och en sjuåring men skulle jag behöva missa någon del ser jag det mer som en bonus. Men inte i år. Jag har blivit Kajfrälst så det står härliga till och ser verkligen fram emot Eurovision och hoppas verkligen intensivt att gruppen vinner.
Bara bada bastu är en fantastisk låt för formatet, men den är mer än så. Den är en happening. Det händer något på scenen när Kaj framträder som inte inträffar under något annat bidrag, varken i Mello eller Eurovision. Det skapas glädje, fest och öppen gemenskap av något slag jag inte riktigt kan beskriva. Men det är något som ligger inbäddat i Eurovisions själ.
Kajs humor och värme lyser igenom hela numret och skapar en gemenskap man varken kan eller vill fjärma sig från.
Finns det någon rättvisa kommer Kaj att vinna och Sverige bli mesta vinnarlandet någonsin. Det senare kan vi väl både ha och vara utan men Vöråkillarna förtjänar att vinna. Vi andra har dock redan vunnit.Det är väl mest det allt handlar om nu. Rättvisa och förtjänst. Vi andra har ju redan vunnit.
Kajs genombrott inte bara i Sverige utan också i det finskspråkiga Finland är något att glädjas över i sig. Gruppen har en imponerande låtkatalog som många gånger överträffar Bara bada bastu. Firmans man är en sådan låt. Den handlar om arbetsmoral driven till det absurda. En man som tackar nej till sjukskrivning när han bränner ut sig – det är ju det semestern är till för.
Eller Kom ti byin, en briljant hyllning till byalivet och byarna som de själva växte upp i. Givetvis är det en raplåt, hur ska man annars reppa sina gator? Sången är en uppvisning i språklig ekvilibrism där gruppen bland mycket annat lyckas rimma "Hid gar vägin bakom takana" med "Flest tjälahål per capita" på ett förbluffande naturligt sätt. Och i botten ligger en kärleksförklaring till byns gemenskap, engagemang och kreativitet.
Vi hade inte kunnat önska oss bättre ambassadörer för Sverige än Kevin, Axel och Jakob från Österbotten.
Eller varför inte Nissan bromsa där Kaj parodierar Nessun dorma ur Puccinis klassiska opera Turandot. Låten har fått ett enormt uppsving och är ett tekniskt imponerande spektakel i ordets bästa bemärkelse. Jakob Norrgårds skönsång blir än mer imponerande när man betänker att komiken kräver att han uttalar allting noggrant och inte kan skarva på de sångstörande konsonanterna.
Eller Heimani i skick, om välbefinnandet i att ta hand om sitt hemman, eller den vardagslustiga Taco hej – "Tacos å tortillas gör att vi int vill skiljas". Listan kan göras mycket längre. Grabbarna i Kaj är inte särskilt gamla men de har redan lämnat en veritabel låtskatt efter sig. Där de med humor och värme beskriver och driver med det goda i livet. De är värda alla hyllningar de kan få, och förhoppningsvis får de en välförtjänt vinst i Basel.