Företagarna förtjänar tveklöst att hyllas en kväll om året. Få sig ett litet stänk av flärd och glamour. Kanske träffa någon annan med goda idéer och se hur nya tankar tänks. Vem vet vad som kan hända. Och 3 juni är det dags för Luleå business awards, galan då det lokala näringslivet ska äras.
Kuriren rapporterade nyligen att det är ett stort hemlighetsmakeri kring galan. Och det är väl lika bra, det är knappast någon som köper sin biljett dit för exakt vem som lagar maten eller vem som står för underhållningen så det kan lika gärna vara en överraskning. Det är företagarna som ska stå i centrum.
Prisutdelningar ska inte heller underskattas. Det är viktigt att uppmärksammas, att bli sedd och erkänd för det man har gjort väldigt bra. Nu är det väl inte därför någon enda av de nominerade har gjort det de har gjort, det är ju främst idrottare som anstränger sig med det uttryckliga målet att vinna priser.
Att framhålla goda exempel är dock viktigt även för samhället i övrigt. En del kan dra direkt lärdom av deras bedrifter och utveckla sig själva och sina verksamheter. För andra kan pristagarna utgöra välbehövlig inspiration. En föreställning om vad som är möjligt att företa sig och uppnå som man annars inte visste var möjligt.
I fjol blev det ju ingen gala och inga priser. Årets upplaga av näringslivsgalan blir därför viktigare. Företagen är ekonomins livsnerv och det är nästan omöjligt för det kommunen att framhålla detta tillräckligt. Huvudarrangör är förstår Luleå business region, som på inget vis ska sägas stå för fiolerna på egen hand. Det finns en hygglig lista av partners som är med bidrar. Bland dem min egen arbetsgivare Norr Media varför jag givetvis aldrig skulle drömma om att kritisera att man har ett engelskt namn på en gala för Luleås näringsliv.
I slutänden kan man kalla den vad man vill förstås, det är något positivt. Särskilt om det inte belastar skattebetalarna i någon större omfattning. Men det finns en mörkare sida av sådana här galor. Och då handlar det inte om att det i år bara är fem priser som delas ut.
I värsta fall kan sådant som näringslivsgalor, sina fördelar till trots, fungera som ett sorts alibi. "Titta, vi bryr oss ju jättemycket om företagare. Vi har en hel gala för dem!" De kan ge en känsla av att man gör ett bättre jobb än vad som faktiskt är fallet när det gäller att skapa bra villkor för företagare att verka och blomstra i kommunen.
För gudarna ska veta att det finns att göra på den fronten. Medan företagsklimatet i Sverige som helhet verkar kämpa sig sakta framåt står Luleå stilla eller till och med backar. Kommunen har nu kämpat sig till en av landets sämsta placeringar i Svenskt näringslivs årliga ranking. Det är imponerande av en kommun med så oerhört goda förutsättning som Luleå.
Självbilden som ett regionalt tillväxtnav skaver rejält när den kommer i kontakt med verkligheten. Luleå kommun verkar lägga med tid på att hindra förekomsten av privata förskolor än på att förbättra tillvaron för kommunens företagare – som man erkänner som viktiga i teorin om än inte i praktiken.
Väldigt mycket påverkas av attityden som finns bland tjänstemännen på förvaltningen. Den kultur som präglar byråkratin påverkar alltså även dem som måste interagera med kommunen. Vem hade kunnat ana. Åtskilliga kommuner som har gjort resan från dåligt till bra företagsklimat vittnar om hur det nästan alltid börjar med att man sätter sig ned och funderar på det grundläggande förhållandet mellan kommunen och företagen. Är det ett sorts partnerskap där man hjälps åt att få saker så bra som möjligt? Är det ett i grunden fientligt förhållande där parterna vill olika saker och bara en kan vinna?
Väldigt många företagare i kommunen förefaller vara av åsikten att Luleå brister betydligt i detta och andra avseenden. Det saknas en grundläggande vilja att göra ett sammanhållet och systematiskt arbete för att inte bara locka nya stora etableringar – vilket Luleå business region trots allt lägger rätt mycket energi och resurser på – utan för att även se till att de små och medelstora företagen kan arbeta effektivt utan att kommunen ska vara en onödig black om foten.
Det kan vara rätt ansträngade att företa sig något sådant. Men det behövs verkligen. Och när de tankarna vädras är det oerhört viktigt att sådant som näringslivsgalan – som ju i grunden är väldigt positiv – inte omedvetet får bli ett skäl att avstå från ansträngningen eftersom man ju redan är så bra på företag.
'Bortsett från det hoppas jag att alla som ska på galan får en riktigt trevlig kväll.