Europas långa väg för att åter hamna på ruta ett

På samma sätt som coronapandemin har drabbat länder olika hårt, går också den ekonomiska återhämtningen olika snabbt.

Det blev inget hotell på Norrmalmstorg för EU som i vaccineringsspelet verkar ha gått direkt i fängelse utan att passera Gå.

Det blev inget hotell på Norrmalmstorg för EU som i vaccineringsspelet verkar ha gått direkt i fängelse utan att passera Gå.

Foto: Frida Hedberg

Krönika2021-03-16 05:30
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Europa riskerar att bli en av de stora förlorarna i det senare avseendet. Det är en slutsats man kan dra av OECD:s senaste ekonomiska prognos. På engelska har rapporten fått titeln ”The need for speed”, behovet av hög fart, och det är också på detta område de europeiska länderna – med undantag för Storbritannien – har fallerat. 

På ett övergripande plan går återhämtningen faktiskt i högre takt än befarat. Det har gått snabbare än man väntade sig att utveckla och börja producera vaccin. Enligt OECD kommer världens BNP att öka med 5,5 procent under 2021 och ytterligare fyra procent under 2022. Redan i sommar väntas världens BNP att vara större än den var innan pandemin utbröt.

Men för stora länder i Europa är det en längre väg tillbaka till ruta 1. Eurozonens BNP-tapp under 2020 var dubbelt så stort som världens, och tillväxten väntas både under detta år och nästa vara långsammare än den globala.

En bidragande orsak till detta är den långsamma vaccineringen. EU-länderna ligger långt efter inte bara Israel utan även Storbritannien och USA när det gäller andelen vaccinerade medborgare. Kritiken mot den gemensamma europeiska vaccinstrategin har nått en sådan styrka att vissa medlemsländer tar initiativ vid sidan om.

Kritiken mot vaccinstrategin kan också leda till ett bredare ifrågasättande av EU. I ett motinlägg försöker i alla fall Europeiska rådets ordförande Charles Michel visa hur vaccinfrågan i själva verket visar på allt som är bra med EU: mycket resurser till forskning, jämlikhet mellan små och stora länder, stor produktionskapacitet och strävan efter ordning och reda på världsscenen.

Michel skriver att Israel har haft en lyckad vaccinationskampanj, men att det varken har utvecklat eller producerat något vaccin. ”De flesta av doserna med vilka Israel påbörjade sitt massvaccinationsprogram kom från Belgien”, skriver Michel.

Men försvaret väcker snarare fler frågor om varför EU trots alla dessa styrkor inte har lyckats bättre. Ju längre vaccineringen drar ut på tiden, desto fler av restriktionerna måste vara kvar och desto mer utdragen blir därmed den ekonomiska krisen.

Frågan om de europeiska ländernas konkurrenskraft och tillväxtförmåga var aktuella före coronakrisen. I och med krisen och till följd av utvecklingen när det gäller vaccineringen har den blivit närmast brännande.

Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.