Enighet hjälper inte försvarsluckorna

Det är inte bara otrevligt för ett land att ha en oberäknelig och våldsbenägen granne, det är dyrt också.

Försvarsminister Pål Jonson (M) presenterade nyligen historiskt stora satsningar på försvaret. Och det råder enighet kring dem. Men hur viktigt är det om de ändå är otillräckliga?

Försvarsminister Pål Jonson (M) presenterade nyligen historiskt stora satsningar på försvaret. Och det råder enighet kring dem. Men hur viktigt är det om de ändå är otillräckliga?

Foto: Stina Stjernkvist/SVD/TT

Krönika2024-10-29 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

I alla fall om man vill värna sin frihet och självständighet. Försvarsminister Pål Jonson lade nyligen fram regeringens försvarsproposition och meddelade att försvarsutgifterna ska trefaldigas under 2020-talet och nå 186 miljarder kronor om året 2030. Det är onekligen ett stort belopp men ändå lät han redan i samband med presentationen förstå att det troligen kommer att krävas ännu mer.

Nivån som regeringen föreslår är den nivå som de åtta riksdagspartierna kunde enas om i Försvarsberedningen. Men hur värdefullt det än är med nationell enighet lämnar förslaget för stora luckor. Tankesmedjan Frivärld frågade nyligen 21 försvarsexperter från de nordiska länderna om de tycker att Försvarsberedningen har lagt sig tillräckligt högt: 16 svarade nej, 2 svarade ja. Dels finns det så oerhört mycket för Sverige att ta igen efter de senaste årtiondenas försvarspolitiska lättsinne, dels genomför Ryssland just nu enorma satsningar på sin krigsmakt.

För att ta ett enda exempel: Som många påpekat krävs det större ambitioner vad gäller luftvärnet. Oscar Jonsson, fil dr i krigsvetenskap, konstaterar i sin nya och mycket läsvärda bok Försvaret av Sverige (Mondial) att det kanske största hotet mot Sverige är kryssningsrobotor och ballistiska robotar, som skjuts från andra sidan Östersjön och kan göra grus och aska av allt från kraftverk till sjukhus och broar. Ryssland har visat i Ukraina att man inte drar sig för att slå stenhårt mot civila mål och i dag är vårt skydd på tok för klent.

Det råder tyvärr ingen brist på andra bristområden vad materielen beträffar, men det finns ytterligare ett stort behov som tyvärr ofta tenderar att komma bort i diskussionerna: Försvarsmaktens personal. Sverige kan inte försvara sig utan välutbildade och välmotiverade soldater och sjömän och även på denna front finns mycket att ta igen och utveckla.

”Försvarsmakten behöver vara en attraktiv arbetsgivare för att kunna rekrytera och behålla personal”, skriver regeringen i försvarspropositionen. Man hade med fördel kunnat kosta på sig ett ”attraktivare”. Genom åren har det varit litet för många exempel på att man har handskats valhänt med medarbetare: behandlingen av reservofficerare, villkoren för anställda soldater, detaljstyrningen av chefer, snålhet som bedrar visheten (att utbilda piloter för miljonbelopp och sedan betala dem så skralt att de väljer att sluta).

PJ Anders Linder är publicist och programledare.