Den parlamentariska tryck- och yttrandefrihetskommittén hade som uppgift att se över ett grundlagsskydd av public service. Ändå fanns inget sådant förslag med när kommitténs betänkande efter två års arbete överlämnades i tisdags. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var emot och eftersom grundlagsändringar kräver bred uppslutning blev det därför inget av det.
Men skam den som ger sig. Justitieminister Morgan Johansson (S) var snabbt ute och kritiserade framför allt M och KD för att bereda väg för en utveckling som den i Polen, Ungern eller Danmark. Johanssons påhopp må vara oärligt, men det är i vart fall klargörande.
Det finns onekligen en del problem i Polen och Ungern med avseende på politisk styrning. Mycket av S retorik går ut på att försöka ge bilden av att om SD får något som helst inflytande så kommer Sverige att gå samma väg. Därför vill man låsa in den nuvarande politiska hållningen i grundlagen. För ett parti som under stora delar av förra århundradet var sin egen främsta opposition är det ett märkvärdigt tankefel.
Demokratiforskningen är ändå tämligen enig i att demokrati är mest värd som beslutsprocess, det vill säga att de grundläggande spelreglerna inte slår fast det politiska utfallet utan sätter upp spelreglerna för hur besluten ska fattas. Det är en klok ordning.
Sverige har redan två grundlagar för ändamålet: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den förra har en historia som går tillbaka ända till 1766. De ger ett utmärkt skydd för alla medier, inte bara public service.
Men så var det ju det där med Danmark. Där sa nog justitieministern mer än han borde ha sagt för det ger en bra bild av vad målet egentligen är. Danmark har inga av problemen som finns i Polen och Ungern. Däremot skar den tidigare borgerliga regeringen i public service-budgeten. Och det är väl där skon klämmer.
Public service är oberoende men inte neutralt. Visst finns det neutrala redaktioner men sett både i sin helhet och över tid har public service en påtaglig rödgrön slagsida. Det är ett faktum. Public service-bolagen har därtill enorma resurser som numera tas upp via skattsedeln.
Att minska och i någon mening professionalisera public service har tidigare varit en hörnsten av borgerlig mediepolitik och håller på att bli det igen. Det är ett hot mot såväl S som MP och V som lever gott på det extra opinionsbildande stödet.
Och den som hjälper en ska skyddas. Svårare än så är inte den här debatten.