Redan i dag finns det grundskolor som inte nöjer sig med att lärare samlar in mobiler i början av lektionen utan har ett totalt mobilförbud. Regeringen tänker klokt när de nu utreder hur detta ska kunna bli regel – med möjlighet till undantag när det är befogat.
Ett politiskt beslut skulle befria skolledare från ängslighet och lärare från tjafs. Att ge skolans personal detta stöd väger tyngre än argumentet att policyn på en skola ska kunna ändras varje gång det kommer en ny rektor.
De övriga argument jag sett mot ett nationellt mobilförbud är genomgående svaga. Ibland anförs det att mobiler är en del av vår verklighet och därmed något som elever måste lära sig att hantera på ett konstruktivt sätt. Men barns hjärnor är inte färdigutvecklade och vuxna som sätter gränser är den bästa hjälp vi kan ge dem.
Att mobiler bidrar till digital kompetens skulle ha varit en vettig invändning om skolan var den enda plats där barn hade sin telefon, men så är inte fallet. Och de enstaka tillfällen när mobiler kan vara ett värdefullt verktyg kompenserar inte för allt negativt som de för med sig.
I de allra flesta fall är mobiltelefonen främst en källa till distraktion. Och att använda den för kunskapsinhämtning blir snabbt överflödigt om eleven i stället har en välskriven lärobok att läsa i.
Ett annat argument mot mobilförbud är att föräldrar och barn ska kunna nå varandra. Det är dock väldigt sällan sådana samtal verkligen är akuta och i så fall går det att ringa till eller från skolexpeditionen.
Utan mobiler blir elever mer aktiva på rasten. Att säga att vissa barn saknar kompisar och behöver mobilen som sällskap, vore att kapitulera. Hur man är en god kamrat är inte enkelt att lära sig, men att se varandra i stället för en skärm är en god start. I en mobilfri skola slipper man också oron som uppstår när allt du gör kan fotas eller filmas, samt får ett andrum från de kränkningar som ofta sker på nätet.
Ytterligare ett uselt argument är att elever har sitt schema i mobilen. För att lösa det föreslår jag att föräldrar går till bokhandeln och köper en kalender till sina barn. Där kan de ha sitt schema och även anteckna läxor och prov. Digitaliseringen av skolan har bidragit till elevers stress och en papperskalender kan hjälpa till att få struktur på skolarbetet. Dessutom får eleverna något annat än en mobil att hålla i handen.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.