Detta är det centrala och angelägna budskapet i den nyligen utkomna boken ”Dumbing down” av Magnus Henrekson och Johan Wennström.
I en artikel i nättidskriften Kvartal (22/3) beskriver de hur svensk skola var synnerligen välfungerande fram till 1960-talet. Ett stycke fångar särskilt mitt intresse och det är när de beskriver hur skolsystemet inspirerades av den tyske 1800-talsfilosofen Johann Friedrich Herbarts idéer om att genom en kunskapsrik, lärarledd undervisning utveckla barnets karaktär och förmå det att välja ”det sköna och goda” framför ”det smaklösa och oetiska”.”
Det var alltså traderandet av en kunskapskanon som skulle utveckla dessa dygder. Tvärtemot dagens skola där man gärna lägger tid på att prata om sådant som värdegrund, men där kunskapsförmedlingen brister.
Parallellt med att postmodernismen satt sin prägel på pedagogiken, har samhället distanserat sig från hävdvunna estetiska ideal. På samma sätt som en traditionell kunskapssyn under efterkrigstiden associerades med ett förlegat auktoritärt samhälle — med förintelsen som mest extrema konsekvens — avvisades skönhetsanspråk inom såväl byggnadskonsten som bildkonsten och konstmusiken.
Gamla skolbyggnader framstår i våra ögon som slottslika. Dessa bildningens katedraler byggdes i en tid när kunskap och skönhet värderades högre än de gör i dag. Under det senaste halvseklet har skolor i stället byggts på ett sätt som gör att de snarare liknar fabriker, trots att den progressiva pedagogiken påstår sig ha ersatt en gammal korvstoppning. Frågan är i vilken byggnad man lär sig bäst.
Påve Franciskus brukar tala om Via pulchritudinis — skönhetens väg. Den handlar om hur vi genom att se en vacker altartavla eller genom att lyssna på en av Bachs passioner, kan öppna vårt sinne för en djupare teologisk förståelse. Skönhet främjar kunskap.
En gång i tiden var det självklart att elever skulle lära sig en vacker handstil, men inte i dag. Det är ingen slump om de då även stavar dåligt. Elever får inte längre recitera dikter — självklart läser de sämre.
När vi återupprättar en klassisk kunskapssyn i skolan, bör vi samtidigt vandra på skönhetens väg. Det borde vara självklart att skolelever inte bara lär sig att skriva snyggt, utan också får ta del av mänsklighetens vackraste konst, musik och poesi. Men det ska ske genom lärarledd kunskapsorienterad undervisning. Mer som skolan var förr.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.