Northvolt har inte bara varit galjonsfiguren för den gröna omställningen i Västerbotten och Norrbotten. Företaget var också symbolen för EU:s ansträngningar att lösgöra sig från beroendet av den kommunistiska diktaturen Kina och dess totala dominans inte minst inom energi och dito teknik. Detta framhölls från såväl företaget självt som från externa påhejare. Det gick så där.
Ska man vara riktigt krass så gick det faktiskt inte alls. Det dröjde inte länge innan Northvolt slängde denna vackra vision över relingen och satte kurs mot Peking. Northvolt ingick tidigt ett samarbete med Wuxi Lead Intelligent Equipment som leverantör av många av de maskiner som behövs för tillverkningen. Företaget har inte bara varit en avgörande del av Northvolts verksamhet under de senaste åren, utan har även mycket starka band till den kinesiska staten, vilket DN skrivit om.
Wuxi Lead både hyllar den kommunistiska diktaturen och säger också öppet att man arbetar för att uppnå partiets långsiktiga mål. Ett av dessa är att dominera marknaden för elbilsbatterier. Detta gör man bland annat genom enorma egna investeringar och kraftiga statliga subventioner för att med prisdumpningar slå ut konkurrenter i andra länder. Precis som man gjorde med exempelvis solceller.
Att det europeiska frihetsprojektet Northvolt surrat sig vid denna mast är förstås illa. Men det blir betydligt värre ändå. Mycket talar för att just samarbetet med Wuxi Lead har bidragit kraftigt till oförmågan att få igång produktionen. Oberoende källor har berättat för alla ifrån bloggaren Lars Wilderäng till Affärsvärlden att maskinerna som Wuxi Lead har levererat är kraftigt undermåliga.
Rapporterna berättar om alltifrån raderad dokumentation och information som enbart ges på kinesiska till maskiner som inte fungerar och en kvalitet som är på garagebyggesnivå. Därtill sägs maskiner innehålla odokumenterad teknik som kan vara ägnad att låta dem fjärrstyras från Kina.
Operatörer har fått använda Google translate för att ens kunna försöka sig på att använda maskinerna. Northvolt har därmed varit helt beroende av ett stort antal kinesiska gästarbetare. Minst 574 personer har kommit från kinesiska företag för att arbeta på Northvolt sedan 2020. Av dem har åtminstone 454 anlitats av företag kopplade till kommunistpartiet.
Kinesiska staten har alltså redan satt klorna i Northvolt – det som alltså skulle bli en avgörande del i vårt försök att minska det strategiska beroendet av Kina. Det skulle annars finnas ett starkt argument för att trots allt rädda Northvolt om så krävs, just för att se till att företaget inte faller i Pekings händer. Det europeiska oberoendet är något som är värt att anstränga sig för. Oavsett om det sen är svenska, tyska eller EU-pengar det handlar om. Men frågan är om det alls är möjligt eller om det fartyget seglade iväg för flera år sedan.
Situationen med de kinesiska maskinerna som inte fungerar utan kineserna – och som ärligt talat inte verkar fungera särskilt bra med kineserna heller eftersom Northvolt ju aldrig får igång produktionen – är så allvarlig att det spekuleras i att det är fråga om ett avsiktligt sabotage. Det är verkligen inte otänkbart. Detta faller gott och väl inom ramen för kommunistpartiets strategiska mål – att upprätta och bibehålla dominans på marknaden för elbilsbatterier. Målet kan hela tiden ha varit att se till att fabriken aldrig kommer igång, köpa upp konkursboet och så vips kommer produktionen som genom ett vingslag att komma igång. Och plötsligt har Kina storskalig produktion av elbilsbatterier i EU.
Att detta vore lika bedrägligt som anstötligt är uppenbart. Ett sätt att hindra det på är förstås att se till att inget bolag med kopplingar till den kinesiska staten får köpa konkursboet. Ett annat är att rädda Northvolt, helst då genom att stödja den europeiska bilindustrin i ett försök att göra detta. Men då måste det ske under förutsättning att fabriken rekonstrueras fysiskt. De kinesiska maskinerna och hela deras infrastruktur måste rensas ut.
Verksamheten måste säkras från kinesiskt sabotage och infiltration. Det är en avgörande säkerhetsfråga att viktig europeisk industri inte är utlämnad åt främmande makt. Frågan är dock om inte Northvolt genom att försätta sig i den här sitsen har gjort att ansträngningen som krävs för att rädda företaget är alldeles för omfattande.