Den 29 april meddelade den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att de tre val till olika nivåer som skulle ha ägt rum under 2021 skjuts upp på obestämd framtid. Det blir varken något presidentval, något val till den palestinska lagstiftande församlingen eller något val till PLO:s egen beslutsfattande församling. Anledningen till att valen skjuts upp är dessutom sådan att det är svårt att se när de kan bli aktuella igen.
För den palestinska myndigheten, där val senast hölls för 15 år sedan, innebär det att den på demokratisk legitimiteten urholkas än mer. ”De palestinska självstyrande organisationerna”, skriver tankesmedjan International Crisis Group, ICG, ”har för länge sedan upphört att kunna ställas till svars av eller representera den palestinska allmänheten.”
Detta har också sin betydelse för den viktigaste uppgiften som presidenten och myndigheten torde ha, nämligen att medverka till en hållbar lösning av den israelisk-palestinska konflikten. Även om ett palestinskt styre av dagens modell skulle gå med på en plan, finns risken att bristen på demokratisk förankring och legitimitet skulle få planen att kollapsa.
På den israeliska sidan är situationen den omvända: under två år har fyra val hållits, och ett femte kan vara på väg. Svårigheterna med att överhuvudtaget bilda regeringar är inte heller en optimal förutsättning för att föra den komplicerade israelisk-palestinska konflikten till ett slut. I jämförelse med hotet från Iran är konflikten dessutom av mindre omedelbar och existentiell art.
En lösning som har diskuterats är att ledaren för det religiösa och nationalistiska partiet (eller snarare samlingen av partier) Yamina, Naftali Bennett, skulle kunna alternera på premiärministerposten med oppositionsledaren Yair Lapid. Medan Lapids parti Yesh Atid har tvåstatslösningen i sitt program, är Yamina kategoriskt emot en sådan stat. Kreativiteten i premiärministerfrågan gör det samtidigt mer oförutsägbart vilken linje som kommer att gälla.
Om diplomatin under dessa förutsättningar står stilla är det inte förvånande. Vilka risker som byggs upp när inget händer är dock värt att fundera över. ICG skriver om det alltmer demokratiskt urgröpta palestinska självstyret: ”Denna utveckling har berövat vanliga palestinier inte enbart på inflytande över hur de själva styrs utan också över de strategier som deras ledare driver för att förverkliga deras friheter.”
Daniel Braw är utrikesdebattör.