Det avgjort viktigaste som inträffade 2021 var att vi, om så bara för en kort stund, fick uppleva känslan av att pandemin var över. Man kunde gå på hockey och konserter. Dansa och hångla mer eller mindre efter behag och övriga lämpliga sociala konventioner. Men vi visste att det inte var sant och det har vi fått erfara med råge nu.
Politiskt uppvisade det gångna året om möjligt ännu mer dramatiska svängningar. För några veckor sedan var det så tvära kast att riksdagens talman Andreas Norlén kände sig nödgad att göra ett historiskt undantag och rikta öppen kritik mot ett riksdagsparti – Miljöpartiet. Riksdagens talman brukar annars aldrig peka ut eller kritisera riksdagspartier, eftersom det ingår i ämbetet att företräda hela riksdagen.
Men cirkusen fick bägaren att rinna över. Han ansåg att händelseutvecklingen riskerade att skada förtroendet för riksdagen som institution, för det politiska systemet och för de politiska partierna i allmänhet.
Det är inte alls särskilt konstigt, på morgonen valdes Magdalena Andersson (S) till statsminister och avgick blott några timmar senare. Faktum är att hon inte ens hann tillträda. Klart stod att Stefan Löfven (S) fick skjuta upp sin pension några dagar till.
Och för Stefan Löfven (S) lär den har varit efterlängtad. Hela året har präglats av en rödgrön röra. I somras blev han avsatt efter en misstroendeförklaring. Någon vecka senare blev han vald till statsminister igen. Äntligen får han vila.
Nu verkar dock Socialdemokraterna ha medvind i opinionen. Förhoppningarna är höga på Andersson som nu måste bevisa att en ren S-regering är betydligt bättre än sin rödgröna föregångare. Det lär inte hålla i sig men oppositionen måste ändå skärpa sig inför valet. Man har haft det lite för lätt under mandatperioden utan att det för den sakens skull har lyft i opinionen. Nu måste ett tydligt alternativ formas och enas.
Den nationella turbulensen påminner dessutom om Socialdemokraterna i Luleå. Nu har Carina Sammeli (S) varit kommunstyrelsens ordförande i Luleå i ett år. Det är tydligt att Sammeli försöker förmedla en annan bild av Socialdemokraterna än den som trädde fram i samband med föregångaren Lenita Ericsons uppslitande avgång. Huruvida det faktiskt är någon skillnad är än så länge inte uppenbart. Retoriken kan ingen klaga på, men i övrigt har det inte hänt mycket.
Det interna tjafset inom Socialdemokraterna, som fick Ericson att sluta som kommunalråd, sker dock inte längre offentligt. Det är faktiskt inte mycket alls som händer offentligt. Luleås socialdemokrater verkar mest sitta still i båten. Det märks inte minst vad gäller den kommunala ekonomin och företagsklimatet.
Kommunens spargris verkar ha dött av svält och nästan en miljard kronor ska lånas de kommande åren, trots att det hade kunnat undvikas. Flera gånger de senaste åren har politikerna valt att bortse från kommunens eget policydokument om god ekonomisk hushållning. Varken 2022, 2023 eller 2024 förväntas man nå sitt överskottsmål om två procent.
Och numera hittar man Luleå i bottenskrapet av Svenskt näringslivs företagsklimatranking. Inte bara tappade man placeringar år 2018, 2019 och 2020 – utan också 2021. Det är faktiskt så pass illa att Luleå kvalar in på plats 260 av 290. Sedan 2018 har Luleå totalt tappat 165 placeringar. Sammeli säger att det är fördärvligt och menar att det är ett välkänt problem och en prioriterad fråga. Men om det är både prioriterat och välkänt – varför har man inte dämpat eller vänt utvecklingen tidigare?
Förra valet tappade Socialdemokraterna över elva procentenheter i Luleå. Det var naturligtvis en katastrof för ett parti som nästan hade egen majoritet. Men efter viss turbulens löste det sig när Moderaterna visade sig villiga att samarbeta om budgeten.
Moderaterna kan knappast ses som en del av oppositionen i Luleå längre. Partiet har sedan Niklas Nordströms avgång haft en unik möjlighet att bedriva borgerlig oppositionspolitik tillsammans med andra. Men i stället har man valt att lotsa Socialdemokraternas budget genom fullmäktige gång på gång, utan några större synbara politiska krav – lite som att Centerpartiet har släppt fram socialdemokratiska statsministrar, gång på gång. Inget parti kan vara nöjdare än Socialdemokraterna när oppositionen splittras.
Det finns att jobba på. Både lokalt och nationellt. Nästa år går vi till valurnorna och resultatet kan bli ett bättre Sverige och ett bättre Luleå. Samtidigt måste vi komma ihåg hur skönt det kändes när vi kunde leva som vanligt och göra allt vi kan för att komma dit igen.
Gott nytt år!