I Europa var konflikterna kring reformationen på 1500-talet viktiga liksom upplysningen, men ekonomerna Noel Johnson och Mark Koyama (2019) pekar också på vad som skedde med ekonomin. De har funnit två historiska huvudmodeller för sambandet mellan statlig och religiös auktoritet.
Den första modellen är den förmoderna där de statliga och de religiösa ledarna ger varandra legitimitet och gemensamt upprätthåller social ordning. Staten använder sig av kyrkans administration och accepterar grupper med annan religion än majoritetens med villkoret att dessa grupper finner sig i en underordnad roll och betalar extra skatt.
Grupperna har begränsad kontakt med varandra och religiösa ledare fungerar som skatteindrivare för staten. Systemet ger en relativt svag statlig auktoritet, en svag ekonomisk och intellektuell utveckling och innebär fragmentering snarare än religiös frihet.
Den andra modellen är ”starka stater” med egen administration som inför gemensamma institutioner för alla medborgare, gör skattesatser enhetliga och förutsägbara och tar bort interna tullar, vilket möjliggör snabb ekonomisk, vetenskaplig och industriell utveckling. Sverige är ett exempel på en sådan ”stark stat”, som i dag inte är beroende av religionen för sin legitimitet.
Johnsons och Koyamas två modeller kan användas för att förstå problemen med den svenska multikulturalismen. Problemen har inte att göra med medborgare av olika etnicitet utan med olika samhällsfilosofi. Många som har kommit under de senaste decennierna är vana vid den första modellen och vid att tillhöra majoritetsbefolkningen, och de kommer till ett samhälle som tillämpar den andra modellen, där de dessutom är i minoritet.
I ett försök att inte behöva ändra sig använder vissa nyanlända hänvisningar till majoritetssamhällets ideal av religiös tolerans. Detta trots att de själva inte nödvändigtvis tillämpar religiös tolerans varken inom gruppen eller mot majoritetsbefolkningen. Svensk lagstiftning bidrar till förvirringen. Staten har inte slagit fast vad som ska gälla när religionsfrihet krockar med principen om samma regler för alla, en princip omfattad av en klar majoritet i Sverige.
Ska Sverige förbli en modern stark stat behöver företrädare för stat och kommun ett tydligt stöd i lagstiftningen för att försvara gemensamma regler.
Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet.