Ingen lär har varit beredd på nyhetsflasharna som damp ned i mobilerna strax före lunch i går. Nyamko Sabuni (L) avgår. Men så var det. Detta meddelade Sabuni själv på en hastigt inkallad pressträff. Hon hänvisade under sitt relativt korta tal till att hon hamnar i vägen för partiets politik.
Genast antogs det på Twitter att avgången berodde på den senaste kontroversen. I förra veckan lade nämligen Liberalerna ut ett videoklipp på sin hemsida där Sabuni och Ulf Kristersson (M) intervjuas av Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl. De pratar om politik inte främst kopplad till dagens situation utan mer framtidsinriktat.
Första ämnet som avhandlades var konflikten stad-land, symboliserat av en sympatisk bondkaka. Sabuni tänker högt kring landsbygdens resiliens, möjlighet till självförsörjning och att den som bor på eller har en plats på landet mycket väl kan ha en fördel när det kommer till att klara av en kris eller i värsta fall ett krig. Hon säger också: "Vi har Skillingmark i Värmland, där kan vi klara oss med mat och vatten. Och blir det ännu värre så kör vi över till Norge", som ju är ett Natoland.
Av detta uttalande skapades en storm i ett vattenglas efter att en journalist vid den ilsket röda tidskriften ETC sett klippet. Plötsligt skulle Sabuni brännmärkas som en presumtiv landsförrädare. Enastående tramsigt, men på ETC:s vanliga nivå.
Visst, Sabuni får främst skylla sig själv. Det var hon och partiet som helt på egen hand lade ut klippet. De hade full kontroll över det. Och hon uttalandet kan vantolkas, särskilt i en tid när det är krig i Europa och alla vill vara som, eller låtsas vara som, Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Den som stannar kvar och tar striden, oavsett hur illa det verkar.
Men tanken på att ha ett ställe där man kan klara sig någorlunda bra om det krävs är inget märkligt. Det är mer ansvarstagande än -flyende. Och funderingen gällde en situation där Ryssland har invaderat och man på ena sidan har ryska mördande och våldtagande styrkor som närmar sig i en alarmerande hastighet, och på andra sidan har man norska gränsen. Var finns det patriotiska i att i det läget överlämna sig till ryssarna snarare än att söka skydd i Natolandet Norge?
Vad säger förresten detta vänsternarrativ om de miljontals människor som har flytt Ukraina? Är de också landsförrädare? Självklart inte. Det är en befängd idé.
Och även om Vänstertwitter nu dunkar journalisten i fråga på ryggen för sin skalp är det ytterst tveksamt om det är vad som ligger bakom avgången. Det var en storm i ett Twitterglas. Och eftersom den var tämligen löjlig hade den i princip redan blåst över.
Det finns heller inga tecken på att partiet har tvingat bort Sabuni. Allt kring avgången signalerar att hon valde det själv och att i princip ingen annan var beredd på det. Det gäller inte minst Johan Pehrson som i egenskap av 1:e vice ordförande nu tar över som tillförordnad partiledare. Han verkade knappt ens ha hunnit vakna ordentligt och utstrålade inte den energi som många önskar av den som ska leda ett parti över valet.
Mer troligt är nog därför att Sabuni helt enkelt tröttnat. Liberalerna vägrar att välja väg och för varje litet mandat som partiledaren har fått har det även följt med ett flera förbud som pekar i en annan riktning. Sabuni har inte fått möjligheten att leda sitt parti. Det verkar inte osannolikt att hon återigen har förvägrats mandat hon bett om – vilket så snart det blir känt blir till en berättelse om Sabuni – och äntligen fått nog.
Kanske hoppas hon att Pehrson ska få samma opinionsmottagande som Magdalena Andersson (S) som ju också tog över efter en partiledare som låg allt sämre till. Även Andersson var handplockad. Men hon fick ett mandat att leda. Pehrson har bara att fortsätta i Sabunis fotspår där resten av partiledning fortsätter att blockera.
Varför skulle väljarna svara bättre på honom än på Sabuni? Är förhoppningen att han ska charma partiet kvar i riksdagen? Liberaler brukar tro mer om väljarna än så. Och det på goda grunder.
Det var inte Sabuni som var problemet utan partiet. Det har inte förändrats. Nu liknar partiet mest ett skepp vars besättning har kastat av kaptenen medan man är på väg in i en storm. De smarta pengarna ligger dessvärre inte på att skeppet kommer ut på andra sidan.
Om något så bidrar detta till bilden att L inte kommer att överleva riksdagsvalet. Det kan vara ett nog så viktigt besked för de väljare som har funderat på att stödrösta på partiet.