Därför lockar konspirationsteorierna

I tidiga tonåren kom jag över Erich von Dänikens böcker och övertygades om att utomjordingar hade haft kontakt med våra förfäder.

Sanningen finns därute.

Sanningen finns därute.

Foto: Mark Wilson

Krönika2022-02-15 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Med hjälp av stigande mognad samt en bok som nagelfor von Dänikens teorier, insåg jag så småningom att de saknade substans. Dessförinnan hade jag en närmast euforisk känsla av att ha sett ljuset och blivit invigd i en hemlighet som låg fördold. Samma mekanismer drar människor till det som brukar kallas konspirationsteorier.

Jag kan roas av att ta del av dessa berättelser om sammansvärjningar, eftersom de kan kittla hjärnan på samma sätt som kontrafaktisk historia gör. Det kan dock vara oerhört frustrerande att hamna i diskussion med någon som låtit sig övertygas om en konspirationsteori. Det är inte lätt att debattera med den som grottat ned sig i spekulationer, och därmed kan presentera en aldrig sinande ström av dumheter. Argumenten behöver inte hänga samman, eftersom det viktiga för det mesta är själva tesen — att det finns en mörkläggning. Exakt på vilket sätt, eller varför, är underordnat. Därför hoppas det från tuva till tuva och vi blir alltmer utmattade när vi försöker hänga med.

Vi har kunnat se konspirationsteorier frodas under pandemin. Inte bara från de som kallas vaccinskeptiker. Utan även från de som önskat mer kraftfulla åtgärder har det kommit spekulationer om dolda agendor.

Det verkar som att det helt enkelt är svårt för oss människor att hantera, att saker och ting ofta bara blir som de blir.

Ibland fattas dåliga beslut. Ibland ljuger politiker. Ibland reagerar individer på ett irrationellt sätt. Människor är ofullkomliga och det gäller oavsett om vi befinner oss i en pandemi eller inte. Men för en del personer verkar denna bild av världen inte erbjuda den struktur som krävs för att de ska kunna navigera i den. Då kommer konspirationen som en räddning.

Konspirationsteorierna skänker en trygghet i att det trots allt finns en större plan. Hur vår tillvaro ser ut är inte ett resultat av tillfälligheter, utan det finns någon i toppen som har koll på läget. Märker ni vad detta liknar? Ja, just det: religion.

Jag påstår inte att troende människor är immuna mot konspirationsteorier. Det vore ett korkat uttalande sett i ljuset av antisemitismen genom historien. Men det finns i vår mänskliga natur en längtan efter det mystiska. En önskan att se bortom det vår blick kan avkoda. En och annan borde fundera på om de kan tillgodose det behovet i helgedomen, snarare än i internets mörkaste vrår.

Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.