Sveriges försvarsminister Pål Jonson deltog givetvis på mötet.
Alla är överens om att Putin måste förlora det här kriget och det egentligen inte finns något alternativ till detta. Alla betyder i detta fall för svensk såväl statsminister Ulf Kristersson (M) som oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) samt som allra minst en överväldigande majoritet i riksdagen. Internationellt står både EU och Nato bakom samma sentiment, något ledarsidan skrivit om tidigare.
Detta är en inställning som förpliktigar. Och nu krävs det att vi tar ytterligare steg för att samordna vårt stöd till Ukraina. Redan nu finns det i någon mån ett forum för detta. I går träffades försvarsministrarna för länderna i det så kallade Ukraine Defence Contact Group för att koordinera stödet. Försvarsminister Pål Jonson (M) var på plats på den amerikanska flygbasen Ramstein i Tyskland där mötet hölls. Mötet leddes av USA:s försvarsminister Lloyd Austin och Ukrainas försvarsminister Oleksiy Reznikov.
I skrivande stund vet vi inte vad de kom överens om. Det kanske vi heller inte får veta fullt ut. Men på en bärande punkt kommer vi att märka om mötet gav resultat. I så fall kommer nämligen Tyskland att acceptera att andra länder skickar sina Leopardstridsvagnar till Ukraina.
Det finns omkring 2 000 sådana stridsvagnar i olika länder och flera av dessa har uttryckt en vilja att få skänka en del av dem till Ukraina. Detta skulle innebära en förmåga som Ukraina är i desperat behov utav så landet är förståeligt nog väldigt positiv till detta. Men det har inte blivit något eftersom Tyskland har sagt nej.
Vapentillverkning är en känslig industri eftersom inget land vill beväpna sina befintliga eller potentiella fiender. Den moderna vapenexporten är därför strikt beroende av så vidareförsäljningsklausuler som gör det omöjligt för ett land som köpt exempelvis stridsvagnar av Tyskland att sälja dem vidare utan Tysklands godkännande. Därför måste Berlin acceptera till exempel Polens begäran att skicka Leopardvagnar till Ukraina. Något man hittills blankt har vägrat.
Tyskland kämpar hårt med sin plats i världen just nu. Inställningen man har haft alltsedan andra världskrigets slut har byggt på att man är en handelsnation och inget annat. På senare år har man börjat ta ett större ansvar för sitt eget försvar och deltagande i internationella insatser, men det är en stor skillnad mot det som nu har hänt. Plötsligt väntar sig Europa att Tyskland ska ta en militär ledarroll.
Vladimir Putin har gång på gång antytt och sagt att Ryssland kan komma att använda sina kärnvapen om omvärlden lägger sig i kriget för mycket. Och Tyskland vill för allt i världen inte vara det land som kastar alla in i ett kärnvapenkrig för att man gick för långt för snabbt. Scholz har vänt sig till USA:s president Joe Biden och sagt att Tyskland godkänner stridsvagnsexporten om USA skickar sina egna stridsvagnar.
Inför fredagens möte hade Polen förklarat att man eventuellt är villig att skicka Leopard-stridsvagnar till Ukraina oavsett om Tyskland godkänner eller inte. Viljan att sättapress på Tyskland är påtaglig, men det är en farlig väg att gå. Om inte ens Natos pålitliga medlemmar kan lita på varandra vad gäller vapenexporten så går oerhörda värden förlorade. Nato kommer att tappa avsevärt i funktion och västvärlden försvagas ytterligare i ett mycket farligt skede. Det är inte önskvärt.
Problemet är ju inte att Tyskland inte vill stödja Ukraina utan att landet inte vill ansvara för att gå i bräschen. Det är det få länder som vill. Samordning av stödet är bra men skulle tjäna på att intensifieras ytterligare. En faktisk internationell allians för att hjälpa Ukraina att vinna kriget skulle lösa alla dessa bekymmer.
Om hela koalitionen som står bakom Ukraina ställer sig bakom stridsvagnsexporten är det inte på Tysklands huvud. När pressen sprids på alla länder slipper enskilda länder då att hamna i skottgluggen, som i det här fallet Tyskland. Just nu står vi dessutom inför uppgiften att förse Ukraina med mer offensiva vapen än tidigare, något som Ryssland givetvis inte uppskattar och kommer att försöka skrämma alla från att göra. En allians skulle utöver ökad samordning och acceptans också minska risken att Ryssland lyckas skrämma enskilda länder att dämpa sitt stöd.
Det vore ett mer effektivt, säkert och balanserat sätt att ge Ukraina det stöd landet behöver när det behöver det och minska Ryssland utsikter att vinna kriget. Ensam är inte svag, men vi är betydligt starkare tillsammans.