Semesterveckorna må för många kretsa kring sol och bad, grillkvällar och friluftsliv. Men under de varma månaderna finns det i vårt land också ett rikt kulturutbud som många tar del av. De konventionella estraderna är vanligtvis stängda för säsongen, i stället blir de mest oväntade miljöer spelplatser för exempelvis musik och teater.
Själv har jag under ett stort antal somrar haft förmånen att få framträda på två sådana platser. Som operasångare har jag medverkat i föreställningar dels på Läckö slott vid Vänern, dels vid det nedlagda sågverket på Skäret utanför Kopparberg.
Det som för mig blivit tydligt under dessa somrar, är vilken betydelse platsen och dess historia har för människor. Publiken kommer dit för att få se en föreställning, men också för att få uppleva en unik miljö. Bägge dessa arenor ligger omgivna av rofylld och vacker natur så när orkestern börjar spela blir det en närmast overklig kontrast. Då gör det inget att man kanske måste linda in sig i en filt, eller att svalor flyger lågt över publikens huvuden.
När jag var yngre och snobbigare brukade jag bli irriterad när människor sade att de tyckte klassisk musik var bra att koppla av till. Jag ansåg att det var ett förminskande av en konstform som rymmer alla mänskliga känslor. Med stigande ålder förstår jag bättre vad som menas.
Klassisk musik – och i synnerhet en operaföreställning som kan vara fem timmar lång – kräver att vi kan stilla oss. Som åhörare måste vi gå in i ett mentalt tillstånd, där vi släpper greppet om världen utanför och bara ger oss hän. Upplevelsen kan vara både meditativ och omskakande på samma gång.
Och det måste inte vara allkonstverket opera – till exempel kan en sommarkvällskonsert i en medeltida kyrka vara lika magisk, om än annorlunda.
Det centrala är att vi måste kapitulera inför musiken och låta oss förflyttas i både tid och rum. När vi som sitter i publiken lutar oss tillbaka, kan vi öppna våra sinnen för upplevelser som ingen film eller tv-serie i världen kan ge oss. Det är otidsenligt och det är oöverträffbart.
Under sommarsemestern, när vi slutat kolla jobbmejlen varannan minut, har vi förmodligen lättare att hitta det lugn som krävs för att kunna tillgodogöra sig text och ton. Och förhoppningsvis är vårt behov av att ta fram mobilen markant mindre när vi sedan vandrar hemåt i sommarnatten. Dåtidens musik hjälper oss att leva i nuet.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.