Det är vansinnigt enkelt att dra slutsatser utifrån det man ser framför sig. Särskilt utan att ta hänsyn till vad som skiljer det man har framför sig från andra fall. Många slutsatser har till exempel dragits om hur det moderna kriget faktiskt ser ut efter att tittat noga på kriget i Ukraina. Och för all del, nog finns där mycket att lära. Men det är också värt att minnas att det här inte är vilket krig som helst utan en väldigt specifik situation som inte nödvändigtvis avslöjar hur nästa konflikt kommer att utspela sig.
I det moderna kriget är det annars vanligt att flygvapnet understödjer den övriga krigsinsatsen. Så har i stort sett inte skett i kriget i Ukraina. I grova drag kan man säga att Ryssland inte har vågat skicka in sina plan i Ukraina medan Ukraina inte har haft några plan att använda. Detta är dock en så pass stor avvikelse från hur krig brukar bedrivas att det är svårt att med säkerhet påstå att de lärdomar vi nu gör skulle vara universella.
En annan sanning som har bevisat sig under kriget i Ukraina är hur effektiv kärnvapenavskräckning fortfarande är. Enastående! Putin har skramlat med sina kärnvapenburkar från dag ett – och fått exakt den respons han har önskat. Västvärlden har visat sig livrädd för att trigga ett scenario där kärnvapen används. På det stora hela är det naturligtvis en väldigt sund inställning.
Detta har bland annat bidragit till att stödet till Ukraina började på en låg nivå och sedan ökades successivt. På så vis neutraliserades Putins hot. Varje stegring av stödet som har skett har varit liten i förhållande till det som redan har getts. Om det som gavs nyss var okej finns det ingen godtagbar anledning att realisera kärnvapenhotet den här gången heller. Och det har fungerat. I mångt och mycket har det ryska kärnvapenhotet neutraliserats på så sätt.
Men handlingsfriheten är inte total. Ukraina behöver stridsflyg, något som många västländer har dragit sig för att vilja skicka. En av anledningarna till detta är att det är väldigt avancerad utrustning och det har antagits ta upp till 18 månader för ukrainska piloter att lära sig hantera ett amerikanskt F-16-plan. Nyligen genomfördes dock tester i USA med två ukrainska piloter och uppskattningen skrevs ned till fyra månader – en enorm skillnad. Bestämmer vi oss nu kan skyarna i Ukraina fyllas med F-16-plan redan till början av hösten.
Kreml har naturligtvis mullrat ordentligt som svar på alla nyheter om stridsflyg till Ukraina. Och det är ungefär allt den ryska ledningen kan göra. Kärnvapenhotet har som sagt varit effektivt. Men fortsätter bara vara det så länge det är ett hot. Det är problemet med kärnvapen.
Harry S Truman är unik. Han är ansvarig för de enda två kärnvapen som har använts i en väpnad konflikt någonsin. Och detta har Putin ofta använt som ett sätt att visa västs dekadens. Ryssland har inte smällt av några kärnvapen, USA däremot. Den moraliska plattformen gör det både svårare att använda kärnvapen själv samt försvinner förstås helt så fort man ändå väljer att göra det.
Ukraina är heller inte Japan 1945. Kriget är långt ifrån avgjort och allt Ryssland skulle uppnå genom att använda kärnvapen är att legitimera alla insatser, direkta och indirekta, för att hjälpa Ukraina. Det vore ett så grovt övertramp att inte ens attacker mot Ryssland vore otänkbara för att tvinga Kreml på knä.
Ett annat problem är av mer praktisk natur. Kärnvapen måste levereras till sitt mål på något sätt. Detta har för Rysslands del huvudsakligen varit ämnat att vara de nya hypersoniska Kinzjal-missilerna. De har kallats oövervinnerliga – före kriget i Ukraina. Nu har vi sett dem användas. Ukraina sköt nyligen ner en av dem med hjälp av sina Patriot-luftvärn. Ett par dagar senare sköts sex av sex Kinzjalmissiler som var på väg mot Kyiv ned.
Kinzjalmissilerna kan nå sina mål. Men risken är påtaglig att de inte gör det. Och kärnvapen är inget man skickar iväg 40 stycken av och hoppas att några kommer fram. Lägg därtill den usla ryska stridsmoralen som plågar alla delar av landets väpnade styrkor. Kremls försök att göra om detta från en antinazistisk specialinsats till ett existentiellt försvarskrig har av naturliga skäl inte lyckats. Folk är bara mer desperata att slippa undan kriget. Det är långt ifrån säkert att den ryss som har ålagts uppgiften att rent praktiskt skicka iväg missilen med kärnvapenspetsen faktiskt skulle göra det.
Man ska vara försiktig med att dra för skarpa slutsatser, men sammantaget ser det ändå ut som att Vladimir Putins kärnvapenhot faktiskt inte existerar längre.