Även för den som inte flyttat är texten en känslomässig berg- och dalbana. Det är förmodligen en omöjlig fråga att besvara, kanske framför allt för den som flyttat härifrån. Men det är många norrbottningar som av olika anledningar känt att de inte haft något val. Och då blir Norrbottens nationalsång både en tröst och en sorg på samma gång.
En god vän till mig brukar sjunga den på olika tillställningar, såväl här uppe som nere i södra Sverige. Han brukar berätta att det nästan alltid kommer fram någon med gråten i halsen och säger att ”folk, de förstår inte”. Norrbottningar i exil som känner vemod är det ingen brist på.
Det är lätt att tappa perspektiven när framtiden ser ljus ut. Miraklet som kom av sig – Stålverk 80, satt sin prägel på Norrbotten men framför allt Luleå under många år.
Optimismen var stor. Några år senare vände konjunkturen och den svenska stålindustrin befann sig i den värsta krisen på över 50 år. Bostadsområden ströks från kommunala planer och många av de nybyggda bostäderna som hunnit byggas stod tomma.
Det tog på självförtroendet. Och den förhärskande synen i södra Sveriges om att norra Sverige var något av en belastning gjorde inte saken bättre. I skuggan av allt detta föddes Luleå Hockey, och förmodligen blev det en själslig livlina för många. Redan innan Stålverk 80 var flyttbidrag en bitter verklighet. Nu diskuteras flyttbidrag för den som flyttar till Norrbotten. Vi lever i en upp och nervänd värld.
Det ska investeras 700 miljarder kronor i länet fram till 2040. Regeringens särskilda samordnare för större företagsetableringar i Norrbotten och Västerbotten räknar med att 100 000 personer kan komma att behöva flytta hit till år 2035. Optimismen är skrämmande lik den på 1970-talet.
Men till skillnad mot Stålverk 80, så är alla nuvarande och kommande satsningar ett resultat av marknaden och inte politiska ställningstaganden. Det vi lärt oss är att politiker inte ska göra affärer. Det krossar endast drömmar.
Det kommer bli en gigantisk utmaning att få 100 000 personer att flytta till norra Sverige. Och det är inte konstigt att vissa lokala företrädare förespråkar flyttbidrag. Men förmodligen är det inte flyttbidrag som kommer vara avgörande för om en person flyttar hit.
Och i de fall som det kan vara avgörande är det inte orimligt att tänka sig att det kan rymmas inom sjuhundramiljardersbudgeten. Det måste vara upp till företagen att erbjuda så goda villkor att de blir en attraktiv arbetsgivare, så att rätt kompetens väljer att flytta hit.
I detta sammanhang är det mer sannolikt att kompetensförsörjningen inom den offentliga sektorn, så som skola och omsorg, kommer bli den riktigt stora utmaningen. För detta finns ingen sjuhundramiljardersbudget. Och flyttbidrag kan möjligen vara befogat.
Det som främst kommer underlätta är en god allmän standard. Att skatterna inte är för höga. Att infrastrukturen håller och fungerar. Att det finns bra skolor till barnen. Att det finns bostäder, både villor och hyresrätter. På dessa områden gör politiken verklig skillnad.
Om investeringarna inte ska gå i stöpet av rent praktiska skäl måste det också finns en stabil elförsörjning. Det måste finnas cement. Tillståndsprocesserna kan inte vara orimligt långa. Det är problem som hela landet har. Och det ligger på regeringen.
Men trots politikens möjligheter så är inte allt politik. Det finns en sak alla norrbottningar kan bidra med. Avsaknad av relation till regionen, stora avstånd samt mörker och kyla skrämmer människor att flytta hit, enligt en undersökning gjord av Novus på uppdrag av LKAB. Stora avstånd, mörker och kyla kan vi inte göra någonting åt – och vill vi det?
Troligtvis kan vi inte heller göra mycket för att människor ska få en relation till regionen innan de har flyttat hit. Men när de väl är här kan vi alla se till att de inte bara får en relation till Norrbotten, utan också en fin sådan.
Det är nämligen inte bara norrbottningar som kan känna sorg över att lämna sin hembygd, flytta hundra mil och starta ett nytt liv på en ny plats. Norrbottens nationalsång kan även för sörlänningar bli både en tröst och en sorg på samma gång.
Bjud dina nya grannar på kaffe. Visa varför det ska ätas kaffeost till. Visa varför midvintermörkret och midnattssolen i själva verket är oskiljaktiga och outbytbara.
Förr eller senare kommer kanske hundratusen människor känna var stigarna går och veta vem som är släkt med vem, som Ronny Eriksson sjunger. Men då krävs det att alla hjälps åt.