Att protokollet om Irland och Nordirland är impopulärt hos dem som önskar upprätthålla unionen mellan Storbritannien och Nordirland är föga förvånande.
I protokollet ingår att Nordirland omfattas av vissa EU-regler som gäller för den inre marknaden för varor och för tullunionen. Varor som förs in från övriga delar av Storbritannien ska kontrolleras och tullar tas ut på varor om det finns risk att de skickas vidare till EU – vilket protokollet nästan alltid förutsätter. De brittiska myndigheterna ska genomföra kontrollerna, och ska i sin tur övervakas av EU:s institutioner och organ.
Något optimistiskt kallas detta på EU-kommissionens hemsida för ”en stabil och långvarig lösning”. I själva verket har den visat sig praktiskt komplicerad och politiskt svåruthärdlig. I stället för att gränsen mellan Storbritannien och EU följer Irlands gräns mot Nordirland, har gränsen placerats i Irländska sjön – med Nordirland i ett märkligt mellanläge.
Storbritanniens utrikesminister Liz Truss, som menar att protokollet har misslyckats med att nå sitt syfte och rentav äventyrar de framsteg som gjordes i och med långfredagsavtalet, uppges i brittiska medier förbereda lagstiftning där delar av protokollet skrotas.
Konflikten om lösningen på Brexitproblematiken, det så kallade protokollet, ter sig lika svårlöst som frågan om utträdet var. På ena sidan finns det nyliga valets relativa vinnare, nationalistiska Sinn Fein, som stödjer protokollet. På andra sidan finns valets förlorare, unionisterna i Democratic Unionist Party, som gick till val på att riva upp protokollet. I sitt manifest skrev partiet: ”Protokollet utgör ett existentiellt hot mot framtiden för Nordirlands plats inom unionen” – det vill säga Nordirlands samhörighet med Storbritannien.
Och enligt Långfredagsavtalet från 1998 ska de båda partierna samsas i en provinsregering, där de tillsätter varsin försteminister. Efter valet har DUP sagt att protokollet kastar ”en lång skugga” över regeringsarbetet, och signalerat att man inte tänker delta så länge protokollet finns kvar. Nordirland skulle därmed stå utan ett fungerande politiskt styre.
Bara sjutton månader efter att protokollet trädde i kraft, kan det alltså ge upphov till såväl en konstitutionell kris i Nordirland som en rejäl konflikt mellan Storbritannien och EU.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. för KD i Region Kalmar län.