Till exempel spelade brittiskt stöd en viktig roll i krigets inledningsskede. När det tidigt i januari år 2022 stod klart att ryssarna byggde upp stridskrafter runt Ukrainas gränser flög britterna in instruktörer tillsammans med 2 000 moderna pansarvärnsvapen – det svensk-brittiska NLAW. Alla som följde de inledande striderna vet att just NLAW sedan fick stor betydelse för att bryta ryssarnas framryckning.
Britterna har varit på plats i Ukraina med stödjande utbildningsinsatser ända sedan kriget inleddes 2014. Enligt ett avtal mellan länderna skulle britterna under 15 år stötta ukrainarna med att bygga upp en modern armé av västerländskt snitt. Det är detta åtagande som Storbritannien har fullföljt under brinnande krig.
När Nato beslöt att inte ha trupp eller ens instruktörer inne i Ukraina medan konflikten pågick tog dåvarande premiärministern Boris Johnson initiativ till att i stället utbilda ukrainska soldater på plats i England. Första steget skulle vara att ge 10 000 rekryter fem veckors utbildning. Åtagandet som fått namnet operation Interflex kommer vid årsskiftet att ha utbildat 30 000 rekryter. Flera andra länder stöttar, bland annat Sverige som skickat instruktörer från Hemvärnet. Interflex har fått stor betydelse för att ukrainska värnpliktiga varit bättre utbildade än sina ryska motståndare.
Men Storbritannien stannade inte vid att grundutbilda ukrainska soldater. I början av augusti blev det känt att 900 ukrainska marinsoldater fått utbildning hos Royal marines i amfibiekrigföring, räder och sabotage. Redan i slutet av samma månad började Ukraina använda sina nya kommandosoldater till att genomföra amfibieräder mot det ockuperade Krim. Precis som under andra världskriget får hotet från kommandosoldater som kommer över havet ockupationsmakten att binda upp resurser vid kusterna som annars hade kunnat användas vid fronten.
Vidare utbildar Storbritannien ukrainska stridspiloter och förband som använder offensiva robotar mot markmål. Alltså funktioner som behövs för att öka pressen på Ryssland att avsluta kriget.
Näst USA är Storbritannien det västland som hittills bidragit med mest militärt stöd i pengar. Men än viktigare är kanske tajmingen i de olika insatserna och beslutsamheten att stödet ska finnas över tid. I botten finns fortfarande femtonårsavtalet från 2014. Många andra länders stöd har mer haft karaktären av engångspaket.
Ur svenskt perspektiv är det värt att reflektera över Storbritanniens roll för säkerheten i vår del av världen. Efter Brexit kunde det i svensk debatt låta som om Storbritannien blivit inåtvänt och upphört att vara solidariskt. Ukraina visar att så inte var fallet. Särskilt glädjande är att Keir Starmer, den nye Labourledaren, lovat att fullfölja stödet om han vinner valet nästa år, samt ta ytterligare ansvar i den händelse en ny Trumpadministration skulle dra ned på det amerikanska stödet. För Ukrainas del är det svårt att övervärdera betydelsen av det brittiska stödet.
Mathias Bred är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.