Ett första steg mot att få ordning på svensk grundskola vore att införa en avslutande examen efter årskurs 9 och samtidigt ge skolorna rätt att både ställa krav på inlärning och uppförande och att organisera eleverna i grupper efter deras förmåga och ambition. En sådan inriktning skulle påverka allt.
Lärare får starka motiv att ställa högre krav på eleverna. Nu förekommer det att lärare ställer låga krav för att undvika konflikter och kanske också för att undvika anmälningar från elever och föräldrar.
Föräldrar får ytterligare anledning att se till att deras barn gör sitt bästa, så att de drar nytta av undervisningen. Man ska förtydliga att föräldrarna har skyldigheter precis som barnen.
Rektorer får ett starkt skäl att anställa bästa möjliga lärare och hålla kvar dem och inte att föredra lärare som är följsamma.
Politiker kan inte längre skjuta upp att reformera grundskolan och lärarutbildningen. Politiker har varit nyckelfigurer i problemens uppkomst och måste vara det också i de förändringar som behövs. De måste förändra skollagstiftningen, Skolverket och lärarutbildningen.
Elever ska aldrig behöva tveka om att deras uppgift är inlärning och att skolans skyldighet är att ge dem en trygg och effektiv inlärningsmiljö. De ska veta att skolan verkligen kan vidta nödvändiga åtgärder för att nå det målet.
En examen i slutet av årskurs 9, baserad på en tydlig läroplan, skulle göra att lärarutbildningen behöver inrikta sig på kunskapsförmedling. Rektorers viktigaste uppgift blir att skapa god studiemiljö och rekrytera skickliga lärare. När elevernas kunskaper är avgörande och mäts i en nationell examen som avgör betyget, slipper vi diskussionen om glädjebetyg.
Motargumentet är att alla inte klarar en sådan examen. Vi bör ändra fokus från att alla ska lära sig samma sak till att alla ska lära sig så mycket som möjligt. Det ska finnas ett skolavslutningsbetyg också för dem som av någon anledning inte klarar allt. Nu ”underpresterar” både elever och skolor i den bemärkelsen att resultatet kunde ha blivit bättre.
Den viktigaste jämlikhetsfrågan är att se till att elever inte förslösar sin tid och samhällets resurser. Den överslätande attityd som gällt i decennier är inte till hjälp för några elever och ska inte kallas demokratisk.
Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet.