Att unisexdoften, alltså parfym som ska kunna användas av både kvinnor och män, utsetts till årets julklapp är onekligen en tidsmarkör. Det feministiska narrativet har under lång tid varit att könsnormer leder till förtryck. Män har uppmanats att bli mer som kvinnor och kvinnor mer som män.
Samtidigt kan man så här på internationella mansdagen konstatera att det vuxit fram en motrörelse från högerhåll som vill återupprätta en mer traditionell mansroll.
Att en sådan reaktion kommer är inte konstigt. Många män har tröttnat på att ständigt få höra om toxisk maskulinitet, men sällan om goda manliga dygder. Det finns en vilsenhet inför en samtid där män och kvinnor betraktas som exakta kopior av varandra, med undantag för de biologiska attributen. Men samtidigt som män förutsätts vara fullständigt jämställda och exempelvis dela lika på hushållsarbetet, förväntas de skämma bort sin partner med presenter och dyra middagar.
Bland både män och kvinnor finns en växande insikt om att det finns något gott i tanken att könen kompletterar varandra. Att man kan vara jämlikar men med olika roller. Detta är en trend som jag välkomnar – ändå får de rådande vindarna mig att rysa av obehag.
Det manliga högerideal som målas upp är nämligen sällan en välvårdad gentleman som läser böcker och samtalar med sina barn. Alfamannen är snarare en kroppsbyggare vars främsta nöje är att hugga ved och som inte äter något annat än kött. Inget fel med att vara stor och stark, men beklämmande om det ska ses som enda sättet att framhäva sin manlighet. En sådan kroppskult och antiintellektualism känns kusligt besläktad med ett fascistiskt tankegods.
Den moderna feminismen har framställt det som att det bara finns ett rätt sätt att leva sitt liv. Kvinnor som önskat vara hemma med sina barn under de första åren anses ha svikit kvinnokampen. Män som känt stolthet över att kunna försörja sin familj, och därmed inte kunnat ägna lika mycket tid åt hushållsarbetet, har utmålats som patriarkala tyranner.
Feminismen är i grunden en vänsterrörelse eftersom den vill skilja människor från de sammanhang och gemenskaper som inte regleras av staten, såsom könstillhörighet och familj. Högern måste utmana detta utan att agendan kidnappas av de som vill reducera mansrollen till något som saknar stil och bildning. Att vara ridderlig är mycket större än att bara kunna slåss.