Det talas ofta om målkonflikter. Att politik handlar om att väga olika intressen mot varandra. Sällan har det väl funnits en tydligare målkonflikt än i det nu aktuella fallet. Två legitima intressen står mot varandra. Ändå är det uppenbart att lagen måste ändras.
Frågan handlar om kommuner är skyldiga att betala ut ekonomiskt bistånd, så kallat försörjningsstöd, till personer som har otillåtna svartkontrakt. I det aktuella fallet var det Göteborgs kommun som nekade en invånare hjälp med hyran med hänvisning till att det var en otillåten uthyrning.
Nu har fallet vandrat hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen. Alla instanser har kommit fram till samma sak, nämligen att kommunen inte har någon rätt att neka bistånd på denna grund. Vilket ärligt talat inte kom som en överraskning. Socialtjänstlagen är en renodlad rättighetslagstiftning som talar om när personer har rätt att få hjälp av kommunen. Lagen saknar helt och hållet grunder för kommuner att villkora stödet på detta vis.
Detta påpekades av bland andra Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, när SVT granskade frågan våren 2022. Lundin beskrev förfarandet som "fullständigt regelvidrigt". Men Göteborg är långt ifrån ensam bland kommunerna att göra på det här viset.
SVT:s granskning visade att för ett år sedan nekade Haparanda, Kalix, Överkalix, Pajala, Gällivare, Piteå och Älvsbyn bistånd för boendekostnader om personen i fråga hyrde svart. Hälften av kommunerna i Norrbotten med andra ord. I riket som helhet var 130 kommuner som gjorde på det här viset.
Trots att agerandet är uppenbart i strid med socialtjänstlagen är det ändå inte att undra på. Kommunerna har samtidigt fått ett brottsförebyggande uppdrag. Och att med offentliga medel stödja den svarta bostadsmarknaden, som det är belagt till stor del sköts av kriminella aktörer, går stick i stäv med detta ansvar.
Kommunen har alltså både en skyldighet att ge pengar till utsatta invånare och en skyldighet att motverka kriminalitet bland annat i form av den svarta bostadsmarknaden. Givet hur allvarlig den växande kriminaliteten har blivit i Sverige är det inte så konstigt att nästan hälften av kommunerna har valt att prioritera detta uppdrag. De är fast mellan en sten och ett hårt ställe som anglosaxarna säger. Det går inte att uppfylla båda skyldigheterna samtidigt, hur man än väljer kommer man att misslyckas med en av dem.
Att socialförvaltningar runtom i landet ska tvingas vara med och finansiera otillåtna uthyrningar är dock orimligt. Micael Nilsson arbetar som expert på myndigheten Boverket. Han säger till Altinget att den rådande ordningen hotar hela hyresmarknaden som system. Varför ska någon stå i kö i flera år medan andra skaffar sig boende direkt på den svarta marknaden? Ju mer underminerat förtroendet för hyresmarknaden blir desto svårare blir det att få tillbaka bostäder i det vita systemet. De blir inlåsta i den svarta marknaden.
Lyckligtvis finns det en bred uppslutning bakom slutsatsen att det nuvarande systemet är ohållbart. Socialdemokraternas Gustaf Lantz säger till Altinget att partiet anser att det brottsförebyggande perspektivet alltid ska finnas med och att den nuvarande lagstiftningen är för tandlös.
S inställning är lovvärd, inte minst för att den inte går att ta för given. Regeringen med Moderaterna i spetsen bör skynda sig att ändra socialtjänstlagen medan det finns ett brett stöd i frågan. Kommuner ska inte tvingas föda den svarta marknaden.