Men det finns ett betydande undantag: Kina. Här är lockdown fortfarande en högst konkret verklighet. Enligt den amerikanska nyhetsbyrån Bloomberg omfattar nedstängningarna under våren 2022 över 370 miljoner människor.
Den strikta coronahantering som för två år sedan kunde väcka anseende i omvärlden såsom drastisk men effektiv, väcker i dag mest frågor. Den variant som bekämpas med dagens nedstängningar är omikronvarianten, en smittsam variant som ger många bekräftade fall men få allvarligt sjuka. Är det meningsfullt att försöka hindra spridning till varje pris? Överväger nyttan de ekonomiska och hälsomässiga förlusterna? Är det överhuvudtaget möjligt att upprätthålla nolltolerans mot covid i ett enskilt land, när resten av världen har en annan hållning?
Regimen verkar förvisso vara övertygad om att svaret på samtliga dessa frågor är ja. Bakom detta kan finnas både starkare och svagare skäl. Bland de starkare är att vaccinationsgraden bland äldre uppges vara jämförelsevis låg, och att de vaccin som har använts är mindre effektiva än de västerländska alternativen. I kombination med att den synnerligen försiktiga hållningen har gjort att relativt få har exponerats för viruset under pandemins gång, gör detta att skyddet mot insjuknande är lägre än i andra länder.
Inte mindre viktigt är att förutsättningarna för en långsiktigt restriktiv linje finns. I Europa och USA hade nedstängning i långa loppet knappast varit politiskt möjlig även om den hade ansetts medicinskt påkallad – öppna samhällen kan inte i längden leva under lockdown eller hot om nedstängning. Den kinesiska ledningen håller dock fast vid sin hårda linje. Ett sådant vägval vore knappast möjligt i en demokrati.
Även om den kinesiska befolkningen påverkas mest, begränsas konsekvenserna inte till Kina. Världshandelsorganisationen WTO påpekar att utöver kriget i Ukraina påverkar Kinas covidhantering världshandeln och leder till störningar som kan bidra till produktionssvårigheter och ökad inflation.
Med tanke på att coronaviruset inte kan väntas försvinna, blir onekligen frågan hur detta slutar för Kina. Att uthärda kostnaderna och den uteblivna tillväxten blir i längden svårt. Men lika svårt blir det ändra inriktning och ”leva med covid” – vilket innebär att i viss mån tillåta det som alla uppoffringar har syftat till att eliminera.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. åt KD i Region Kalmar län.