En hel värld höll andan när katedralen Notre Dame i Paris brann för fem år sedan. Efter att lågorna släckts strömmade enorma donationer in från filantroper och företag i 150 olika länder. Drygt åtta miljarder kronor har återuppbyggnaden och restaureringen kostat och vid återinvigningen den 7 december var kyrkan fylld av både inhemska och utländska dignitärer.
50 år innan branden stod konsthistorikern Kenneth Clark vid floden Seine och konstaterade i ett BBC-program att det är svårt att definiera vad civilisation är. ”Men jag känner igen det när ser det och jag tittar på det nu”, sade han och vände blicken mot Notre Dame.
Katedralen började byggas på 1100-talet. Under de två sekel som bygget pågick, utvecklades i Paris den flerstämmiga kyrkomusiken av medeltida kompositörer som Leoninus och Perotinus. Inom musikhistoria talar man därför om Notre Dame-skolan. Deras tonsättningar klingar i många avseenden udda i våra öron, men tack vare dem tog konstmusiken ett jättekliv från den gregorianska enstämmiga sången, in i den polyfoni som senare skulle blomstra under renässansen.
Notre Dame är ett av stenblock förkroppsligat monument över vår västerländska kultur. Och det är genom kulturen som vi traderar civilisationen. Katedralen är således inte bara att betrakta som en kristen helgedom, utan som ett tempel för alla oavsett tro.
Civilisation och kultur går inte att separera från varandra. När samhällen blomstrat har det skapats utrymme att även prioritera det sköna. Och konsten har inspirerat människor till att fortsätta sträva mot nya höjder inom allehanda områden.
Byggnader som Notre Dame brukar liksom de främsta konstverken beskrivas som ovärderliga. De står för något som inte kan översättas till en viss summa pengar. Därför blir det tröttsamt när kultur reduceras till att alltid förväntas generera ett konkret nyttovärde.
Det är visserligen sant att musik minskar stress och ångest, samt att den kan hjälpa personer med exempelvis alzheimer eller afasi. Men musik, liksom andra konstarter, har också ett egenvärde eftersom kulturen hjälper oss att ana djupet i den mänskliga existensen.
De bästa konstupplevelserna är som att gå in i Notre Dame. Man får en förnimmelse av att livet är något större än ettor och nollor, celler och gener, kronor och ören. De gotiska valven pekar mot himlen och därmed även mot vårt innersta väsen
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.