Tramsigt att ta bort Kurt Atterberg

Att en utfryst kompositör ger regeringskansliets tjänstemän eld i baken är inte smickrande för Sverige som kulturnation.

Radioinspelning av Atterberg och Bartok i Konserthuset i Stockholm.

Radioinspelning av Atterberg och Bartok i Konserthuset i Stockholm.

Foto: Dan Hansson/SvD/TT/Montage

Krönika2023-01-17 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Med anledning av ordförandeskapet i EU, sammanställde regeringskansliet en Spotifylista som ska visa upp svensk musik. Samtidens kommersiella populärmusik dominerar och den klassiska musiken finns bara med på ett spår.

Detta är inte förvånande, men likväl nedslående. Att ha kunskap om klassisk musik är inte längre en del av vad som i Sverige anses vara god bildning. Det blev ännu mer tydligt när det ifrågasattes huruvida spellistans klassiska bidrag var lämpligt.

Det var toner från Kurt Atterbergs åttonde symfoni som hade valts ut men när det påtalades att Atterberg anklagats för nazistsympatier, fick regeringskansliet kalla fötter. Atterbergs musik ersattes raskt med Drottningholmsmusiken av Johan Helmich Roman – musik som i det närmaste får beskrivas som folkkär, precis som Förklädd gud av Lars-Erik Larsson eller Hugo Alfvéns Midsommarvaka.

Kurt Atterberg var inte folkkär men han var internationellt mycket framgångsrik. 1928 utlyste skivbolaget Columbia en tävling med anledning av att det var 100 år sedan Franz Schubert dött. Uppgiften var att skriva ett orkesterverk i Schuberts anda och då prissumman för den tiden var enorm – 10 000 dollar – deltog 500 tonsättare. Vinnare blev Kurt Atterberg med sin sjätte symfoni som spelades in på skiva under ledning av sir Thomas Beecham.

Att skriva musik inspirerad av romantiken sågs dock inte med blida ögon av de modernistiska kompositörer som alltmer börjat dominera svenskt musikliv vid denna tid. Verket fick således öknamnet ”Dollarsymfonin”.

Hur var det då med Kurt Atterbergs kopplingar till tredje riket? Tveklöst hade han starka band till det tyska musiklivet, men en välvillig inställning till Tyskland innebar inte nödvändigtvis en välvillig inställning till nazismen – även om det säkert ökade risken för omdömeslöshet.

Skulle Atterberg ha haft dubiösa sympatier eller prioriterat karriär före karaktär, är det inget han är ensam om i den klassiska musikhistorien. Och efter andra världskriget utreddes han av Kungliga musikaliska akademien som varken friade eller fällde. Likväl brännmärktes Atterberg och hans musik ratades till förmån för hans modernistiska konkurrenter.

Detta kunde någon på regeringskansliet ha påtalat och försvarat hans plats på Spotifylistan. Men det var väl få där som alls hade hört talas om Atterberg före kritiken.

Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.