Ofta har det rört sig om olika synsätt och värderingar, men det har inte heller saknats inslag av prestige.
År 1792 skickade Storbritannien en delegation till Kina i syfte att öppna upp handelsförbindelser mellan länderna. Delegationen på över 600 personer leddes av Lord Macartney (1737-1806), som propsade på att få möta den kinesiska kejsaren. Hovfunktionärerna förklarade att han i så fall måste vara beredd på att visa kejsaren respekt genom att sätta pannan mot golvet ett antal gånger.
Macartney svarade med att kräva att kejsaren då måste göra detsamma inför ett medhavt porträtt av kung George III, vilket kejsaren vägrade. Till slut gick Macartney med på att gå ned på knä, men det visade sig inte räcka och besöket blev ganska misslyckat. Kärnan i den dåtida kinesiska världsbilden var att Kina stod över alla andra länder och att omvärlden därför måste visa landet särskild respekt.
De flesta européer har aldrig köpt den kinesiska världsbilden, men olika teorier om varför Kina och resten av Asien är så annorlunda har det varit gott om. 1957 gav Karl Wittfogel (1896-1988) ut sin bok Oriental Despotism. Han argumenterade att de asiatiska samhällena var despotiska bland annat därför att irrigationen till risodlingen och kontrollen av vattenflödena krävde statlig kontroll och omfattande byråkrati. Detta system hade svårt att tolerera individualism, då denna ansågs hota det allmännas bästa.
I modern tid har flera asiatiska ledare gömt sig bakom begreppet ”asiatiska värderingar”. Asien är speciellt, därför kan man inte förvänta sig att västerlandets krav på respekt för mänskliga rättigheter skall gälla deras samhällen fullt ut, resonerade de. Även i den internationella handeln krävde de att väst måste förstå de speciella omständigheter och den byråkrati som råder i Asien. De asiatiska värderingarna krävde att undantag gjordes för länderna i öst, menade de.
I dag har den snabba utvecklingen inom digitalisering och informationsutbyte gjort det svårare att lyfta fram just ”asiatiska värderingar” som skäl till att demokrati är onödigt, eller för att mänskliga rättigheter inte kan garanteras. Det har blivit lättare att argumentera emot, oavsett nationella gränser. Despoterna har därför börjat se själva argumenterandet som ett hot. Detta i sin tur gör förstås diskussionen om demokratiska värden och mänskliga rättigheter så mycket viktigare.
Lars Vargö r japanolog och tidigare ambassadör i Tokyo.